Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
TREDJE BOKEN
Undran över de gudlösas framgång
73 (A) En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 (B) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
11 (A) Herren avskyr falsk våg[a],
full vikt behagar honom.
2 (B) När högfärd kommer följer förakt,
men vishet finns hos de ödmjuka.
3 (C) De ärligas hederlighet leder dem,
de trolösas falskhet
blir deras fördärv.
4 (D) Rikedom hjälper inte
på vredens dag,
men rättfärdighet räddar
från döden.
5 Den hederliges rättfärdighet
jämnar hans väg,
den gudlöse faller
genom sin gudlöshet.
6 (E) De ärligas rättfärdighet räddar dem,
de trolösa fångas av sina begär.
8 (G) Den rättfärdige räddas ur nöden,
den gudlöse drabbas i hans ställe.
9 (H) Med sin mun fördärvar
den gudlöse sin nästa,
genom kunskap räddas
de rättfärdiga.
10 (I) De rättfärdigas framgång
ger glädje i staden,
när de gudlösa förgås
blir det jubel.
11 Genom de ärligas välsignelse
upphöjs en stad,
genom de gudlösas mun
rivs den ner.
12 (J) Den som föraktar sin nästa
är utan vett,
den som har förstånd tiger.
13 (K) Skvallraren förråder hemligheter,
ett trofast hjärta
döljer vad det vet.
14 (L) Utan ledning faller ett folk,
när många ger råd går det väl.
15 (M) Den som går i borgen
för en främling råkar illa ut,
den som avskyr handslag är trygg.
16 En älsklig kvinna vinner ära,
våldsverkare[c] vinner rikedom.
17 Den barmhärtige gör väl
mot sin själ,
den grymme skadar sitt eget kött.
18 (N) Den gudlöse gör en bedräglig vinst,
den som sår rättfärdighet
får en säker lön.
19 (O) Den som står fast i rättfärdighet
vinner liv,
den som jagar efter ont
går mot sin död.
20 (P) Herren avskyr förvridna hjärtan,
de som lever hederligt
behagar honom.
21 (Q) De onda blir förvisso
inte ostraffade,
men de rättfärdigas
efterkommande går fria.
22 Som en guldring
i grisens tryne
är skönhet hos en kvinna
utan vett[d].
23 (R) Vad de rättfärdiga önskar
är enbart det goda,
vad de gudlösa kan hoppas på
är vrede.
26 Den som undanhåller sin säd
förbannas av folket,
välsignelse kommer
över den som vill sälja.
27 (U) Den som söker det goda
strävar efter nåd,
den som jagar efter det onda
drabbas av det själv.
28 (V) Den som litar till sin rikedom
kommer på fall,
men de rättfärdiga
ska grönska som löven.
29 Den som drar olycka över sitt hus
får ärva vind,
dåren blir slav
åt den som har ett vist hjärta.
3 (A) Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.
4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. 5 (B) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:
Min son, förakta inte Herrens fostran
och tappa inte modet
när han tuktar dig,
6 för den Herren älskar tuktar han
och han agar var son
han har kär.[a]
7 Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? 8 Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. 9 (C) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 (D) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.
12 (E) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. 13 (F) Gör stigarna raka för era fötter[b], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation