Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

David kung över hela Israel

5 Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet.Vi är dina bröder och av samma kött och blod, sa de.

² Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel.

³ Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.

^4-5 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.

⁹ Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.

¹⁰ Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.

Gud älskar Jerusalem

^1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.

³ Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.

⁴ Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.

⁵ Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.

⁶ Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.

⁷ De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.

⁸ Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.

⁹ Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.

¹⁰ Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.

¹¹ Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa

¹² och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.

¹³ Gå runt staden och räkna alla dess torn!

¹⁴ Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.

¹⁵ Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.

^2-3 För fjorton år sedan fördes jag upp till himlen. Fråga mig inte om det var min kropp som var där eller bara min ande, för det vet jag inte. Bara Gud kan svara på det. Men jag befann mig där i paradiset,

⁴ och hörde så häpnadsväckande saker att det är bortom en människas förmåga att förklara eller beskriva dem i ord (och jag har dessutom inte tillåtelse att berätta om dem för andra).

⁵ Den erfarenheten är något att skryta med, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara berömma mig av hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.

⁶ Jag har mycket att skryta med och skulle inte vara någon dåre om jag gjorde det, men jag vill inte att någon ska tänka högre om mig än han bör på grund av vad han verkligen har funnit i mitt liv och mitt budskap.

⁷ Jag vill säga detta: Gud har själv sett till att jag inte inbillar mig något på grund av de fantastiska och obeskrivliga upplevelser jag har haft. Jag har ett ständigt återkommande lidande, en tagg i köttet som plågar och besvärar mig. Det är som om en ängel från Satan skulle slå mig så att jag inte blir högfärdig.

⁸ Tre gånger har jag bett Gud att slippa detta lidande.

⁹ Varje gång har han sagt: Nej, men jag är med dig, det är allt du behöver. Min kraft syns bäst i svaga människor. Nu är jag glad att få skryta med hur svag jag är. Jag är glad att få vara ett levande bevis på Kristi kraft, i stället för att visa min egen kraft och förmåga.

¹⁰ Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföljelserna och svårigheterna. När jag är svag, då är jag stark, och ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom.

Människorna i Nasaret vägrar att tro

6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.

^2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.

⁴ Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.

⁵ Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.

⁶ Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.

Jesus sänder ut de tolv

⁷ Och han kallade till sig sina tolv apostlar och sände sedan ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.

^8-9 Han befallde dem att inte ta med sig något annat än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, inte ens ett par extra skor eller kläder till ombyte.

¹⁰ Håll er till ett enda hem i varje by. Flytta inte runt från hus till hus medan ni är där, sa han.

¹¹ Och när man i en by inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå därifrån och bekymra er inte mer för dessa människor. De måste själva stå till svars för sitt handlande.

¹² Så gick lärjungarna sin väg. Överallt dit de kom uppmanade de folk att vända sig bort från synden.

¹³ Och de drev ut många onda andar och botade många sjuka och smorde dem med olivolja.