Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
24 [a]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 [b]Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 [c]Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 [d]Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [e]Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 [f]Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 [g]Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
35 Må syndare försvinna från jorden
och inga gudlösa mer finnas till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!
De förtorkade benen får liv
37 (A) Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. 2 Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. 3 Han sade till mig: ”Människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre Gud, du vet det.”
4 Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: 5 (B) Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. 6 Jag ska sätta senor på er och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren.”
7 Jag profeterade som jag blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben. 8 Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.
9 Då sade han till mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås[a] på dessa slagna så att de får liv.” 10 (C) Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.
11 (D) Han sade till mig: ”Människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.’ 12 (E) Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. 13 Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. 14 (F) Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.”
Jesus visar sig för sina lärjungar
19 (A) På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er!"[a] 20 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.
21 (B) Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er! Som Fadern har sänt mig sänder jag er." 22 Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Ta emot den helige Ande! 23 (C) Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation