Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

² Och hela Israels församling klagade mot Mose och Aron i öknen ^3 (A) och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten! Där satt vi vid köttgrytorna och åt oss mätta. Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela församlingen dö av svält.”

^4 (B) Då sade Herren till Mose: ”Se, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så ska jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. ⁵ När de på sjätte dagen tillagar vad de har fört hem, ska det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag.”

⁶ Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: ”I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, ^7 (C) och i morgon ska ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni klagar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle klaga mot oss?” ⁸ Och Mose fortsatte: ”Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni klagar mot honom. Men vilka är vi? Ni klagar inte mot oss utan mot Herren.”

⁹ Därefter sade Mose till Aron: ”Säg till hela Israels församling: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni klagar.” ^10 (D) När sedan Aron hade talat till hela Israels församling, vände de sig mot öknen. Och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.

¹¹ Och Herren sade till Mose: ¹² ”Jag har hört hur Israels barn klagar. Säg till dem: I skymningen ska ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då ska ni inse att jag är Herren er Gud.”

^13 (E) På kvällen kom vaktlar^[a] och täckte lägret, och nästa morgon låg det dagg runt omkring lägret. ^14 (F) När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. ^15 (G) Israels barn såg det, och eftersom de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som Herren har gett er att äta.

Herrens gärningar mot sitt folk

^21 (A) För mig är livet Kristus och döden en vinst.

²² Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. ^23 (B) Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. ²⁴ Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. ^25 (C) Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. ^26 (D) När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje^[a] i Kristus Jesus för min skull.

Kämpa för tron

^27 (E) Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, ^28 (F) utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. ^29 (G) Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, ^30 (H) eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Vingårdsarbetarnas lön

20 Himmelriket är som en husbonde som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.

³ Vid tredje timmen^[a] gick han ut och såg några andra stå sysslolösa på torget. ⁴ Han sade till dem: Gå till vingården, ni också! Jag ska ge er en rättvis lön. ⁵ Och de gick. Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. ⁶ Även vid elfte timmen gick han ut och fann några andra som stod där, och han sade till dem: Varför står ni här sysslolösa hela dagen? ⁷ De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till vingården, ni också!

⁸ På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första. ⁹ De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. ¹⁰ När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar. ¹¹ När de fick den, klagade de på husbonden och sade: ¹² De där som kom sist har arbetat en enda timme, och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta. ¹³ Han svarade en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Var du inte överens med mig om en denar? ¹⁴ Ta det som är ditt och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som jag gav dig. ^15 (A) Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon^[b] på att jag är god? ^16 (B) Så ska de sista bli de första och de första bli de sista."