Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^19 (A) Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som hade gått framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, ²⁰ så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma nära den andra.

^21 (B) Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. ^22 (C) Israels barn gick rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. ²³ Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.

²⁴ Men vid morgonväkten^[a] såg Herren ner från pelaren av eld och moln på egyptiernas här och förvirrade den. ²⁵ Han lät hjulen på deras vagnar lossna^[b] så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: ”Vi måste fly för Israel! Herren strider för dem mot Egypten.”

²⁶ Och Herren sade till Mose: ”Räck ut handen över havet så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” ²⁷ Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen återvände vattnet till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde ut dem mitt i havet. ^28 (D) Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här^[c] som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

²⁹ Men Israels barn gick rakt^[d] genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. ³⁰ Så frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. ³¹ När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.

Guds under vid uttåget ur Egypten

Israels lovsång

15 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:

²⁰ Och profetissan Mirjam^[a], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. ²¹ Mirjam sjöng för dem:

Förhållandet till svaga bröder

14 ^(A) Den som är svag i tron ska ni ta emot utan att döma över hans betänkligheter. ^2 (B) Den ene har tro till att äta allt^[a], den andre är svag och äter bara grönsaker. ^3 (C) Den som äter ska inte förakta den som inte äter, och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. ^4 (D) Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

^5 (E) Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. ^6 (F) Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. ^7 (G) Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. ^8 (H) Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. ^9 (I) Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

^10 (J) Varför dömer då du din broder? Eller varför föraktar då du din broder? Vi ska alla stå inför Guds domstol. ^11 (K) Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud.^{[b] 12 (L)} Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.

Den obarmhärtige tjänaren

^21 (A) Då kom Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" ^22 (B) Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.^[a]

²³ Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. ²⁴ När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.^{[b] 25} Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. ²⁶ Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! ²⁷ Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer.^[c] Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! ²⁹ Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. ³⁰ Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.

³¹ När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. ³² Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. ³³ Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? ^34 (C) Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. ^35 (D) Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder."