Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Glädje i Herren
149 [a]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [b]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [c]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [d]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [e]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [f]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [g]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [h]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [i]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Den femte plågan – boskapspest
9 Herren sade till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 För om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar, 3 se, då ska Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken: hästar, åsnor, kameler, kor och får. 4 Men Herren ska göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn ska dö.” 5 Herren bestämde en tid och sade: ”I morgon ska Herren göra detta i landet.”
6 Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. 7 När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte folket.
Inför apostelns besök i Korint
11 (A) Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är. 12 (B) Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 (C) På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 (D) Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.[a] 15 (E) Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16 Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list? 17 (F) Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er? 18 (G) Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?
19 (H) Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. 20 (I) För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning. 21 (J) Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka[b], och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation