Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
34 Då sade han: ”Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har välsignat min herre rikligt, och han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och kor, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger.
37 Nu har min herre bundit mig med ed och sagt: Du får inte ta en hustru åt min son bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du ska gå till min fars hus och min släkt och där hämta en hustru åt min son.
42 Så kom jag i dag till källan, och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du vill, låt den resa jag gör bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du, jag öser upp åt dina kameler också, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son.
45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag ska ge dina kameler vatten också. Då drack jag, och hon gav kamelerna vatten också. 47 Så jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.
Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg för att få en dotter från min herres släkt åt hans son. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det, så att jag kan vända mig åt något annat håll, höger eller vänster.”
58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Ja.” 59 (A) Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. 60 (B) Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
”Av dig, vår syster, ska komma
tusen gånger tiotusen.
Din avkomma ska inta
sina fienders portar!”
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.
62 (C) Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: ”Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?” Tjänaren svarade ”Det är min herre.” Då tog hon sin slöja[a] och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 (D) Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han älskade henne. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
11 (B) Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din fars hus
12 och låt kungen åtrå din skönhet,
för han är din herre.
Böj dig och tillbe honom!
13 (C) Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket
söker din gunst.
8 Hör, min väns röst!
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram över höjderna.
9 Min vän är som en gasell
eller en ung hjort.
Nu står han där bakom vår vägg,
han kikar in genom fönstret,
han ser in genom gallret.
10 Min vän börjar tala,
han säger till mig:
Brudgummen
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
11 Se, vintern är över,
regntiden slut och förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
sångens tid[a] har kommit
och turturduvans röst
hörs i vårt land.
13 (A) Fikonträdets frukter rodnar,[b]
vinstockarna blommar
och sprider sin doft.
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
15 (A) Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
17 Men då är det inte längre jag[a] som gör det, utan synden som bor i mig. 18 (B) Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 (C) I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 (D) men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 (E) Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
16 (A) Vad ska jag likna det här släktet vid? De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: 17 Vi spelade flöjt[a] för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 18 (B) Johannes kom, och han varken åt eller drack, och då säger man: Han har en ond ande. 19 (C) Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn[b]."
Jesus är Guds vishet
25 (A) Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Far, så var din goda vilja. 27 (B) Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
28 (C) Kom till mig, alla ni som arbetar[a] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 (D) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 (E) för mitt ok är milt och min börda är lätt."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation