Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^2 (A) Gud, dig lovar man i stillhet^[a] i Sion.
    Till dig uppfyller man löften.
³ Du som hör bön,
    till dig kommer alla människor.

^4 (B) Synderna^[b] är mig^[c] övermäktiga,
    du är den som sonar våra brott.
^5 (C) Salig är den som du utväljer,
    som får komma dig nära
        och bo i dina gårdar^[d].
    Låt oss mättas
        av det goda i ditt hus,
            det heliga i ditt tempel.

^6 (D) Du bönhör oss i rättfärdighet
        med förunderliga gärningar,
    du vår frälsnings Gud,
        du tillflykt för jordens alla ändar
            och för havet i fjärran.
⁷ Du gör bergen fasta med din makt,
    du är rustad med kraft.
^8 (E) Du stillar havens brus,
    böljornas brus och folkens oro.
⁹ De som bor vid jordens ändar
        häpnar för dina tecken,
    öster och väster^[e]
        fyller du med jubel.

^10 (F) Du tar hand om jorden
        och vattnar den,
    du gör den mycket rik.
        Guds flod är full av vatten.
    Du skaffar säd åt människorna
        när du så bereder jorden.
^11 (G) Du vattnar dess fåror
        och jämnar det plöjda,
    du mjukar upp den med skurar
        och välsignar dess gröda.
^12 (H) Du kröner året^[f] med ditt goda,
    dina spår dryper av rikedom.
^13 (I) Vildmarkens beten dryper,
    höjderna klär sig i glädje,
¹⁴ ängarna fylls av hjordar
        och dalarna täcks med säd.
    Man ropar av glädje och sjunger.

² Hör detta, ni äldste,
        lyssna, alla ni som bor i landet.
    Har något sådant hänt i era dagar
        eller under era fäders tid?
³ Det här ska ni berätta för era barn,
        era barn ska säga det till sina barn
    och deras barn
        till ett kommande släkte.
^4 (A) Det som gräsgnagarna^[a] lämnade
        åt gräshopporna upp,
    det som gräshopporna lämnade
        åt gräsbitarna upp,
    och det som gräsbitarna lämnade
        åt gräsätarna upp.

⁵ Vakna, ni druckna, och gråt!
    Jämra er, alla ni som dricker vin,
        över druvsaften
            som ryckts från er mun.
⁶ För ett hednafolk
        har invaderat mitt land,
    ett mäktigt folk
        som ingen kan räkna,
    med tänder som ett lejon
        och käftar som en lejonhona.
⁷ De har ödelagt min vinstock
        och förstört mitt fikonträd,
    skalat dem nakna
        och kastat bort barken,
            lämnat grenarna vita.

⁸ Klaga som en brud i sorgdräkt
    efter sin ungdoms brudgum.
^9 (B) Matoffer och dryckesoffer
        har försvunnit från Herrens hus.
    Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
^10 (C) Fältet är ödelagt, marken sörjer,
        för säden är förstörd.
    Det nya vinet har torkat bort
        och oljan har sinat.
^11 (D) Stå besvikna, ni jordbrukare,
        jämra er, ni vinodlare,
    över vetet och kornet,
        för skörden på fälten är förstörd.
^12 (E) Vinstocken är förtorkad
        och fikonträdet vissnat.
    Granatäppelträdet, dadelpalmen
        och äppelträdet –
    markens alla träd har torkat bort,
        glädjen har vissnat
            från människors barn.

¹³ Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,
    jämra er, ni som tjänstgör
        vid altaret.
    Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
        ni min Guds tjänare,
    för det finns inga mer matoffer
        eller drickoffer i er Guds hus.
^14 (F) Pålys en helig fasta,^[b]
        utropa en högtidsförsamling.
    Samla de äldste,
        samla alla som bor i landet
    till Herren er Guds hus,
        och ropa till Herren.

^15 (G) Ve oss, vilken dag!
    Herrens dag är nära,
        den kommer som förödelse
            från den Allsmäktige.^[c]

¹⁶ Har inte vårt levebröd ryckts bort
        inför ögonen på oss,
    glädje och fröjd
        från vår Guds hus?
¹⁷ Utsädet ligger förtorkat
        under klumpar av jord,
    förrådshusen står öde
        och ladorna förfaller,
    för säden har torkat bort.
^18 (H) Vad boskapen stönar!
    Hjordar av kor irrar omkring,
        de finner inget bete.
    Även fårhjordarna går under.

¹⁹ Jag ropar till dig, Herre,
    för en eld har förtärt
        betet i ödemarken
    och flamman förbränt
        markens alla träd.
^20 (I) Även de vilda djuren
        längtar efter dig,
    för bäckarnas vatten har torkat ut
        och en eld har förtärt
            betet i ödemarken.