Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne talade hon inte mer med henne om saken.
19 Så gick de båda tills de kom till Betlehem. När de nådde Betlehem kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: ”Är det inte Noomi?” 20 (A) Men hon sade till dem: ”Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara[a], för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. 21 (B) Rik reste jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi? Herren har vittnat mot[b] mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig.”
22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började[c].
Det gamla förbundets gudstjänst
9 Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 (A) Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 (B) Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 (C) Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret[a] och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns[b] en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber[c] som överskuggade nådastolen[d]. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.
6 (D) Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. 7 (E) I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. 8 (F) Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. 9 (G) Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. 10 (H) Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.
Kristus som överstepräst
11 (I) Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma[e]. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, 12 (J) gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation