Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds makt i dom och frälsning
68 För körledaren. En psalm, en sång av David.
2 (A) Gud reser sig,
hans fiender skingras,
de som hatar honom
flyr för hans ansikte.
3 (B) Som rök driver bort
fördriver du dem,
som vax smälter för eld
förgås de gudlösa inför Gud.
4 (C) Men de rättfärdiga gläder sig,
de jublar inför Gud
och fröjdas av glädje.
5 (D) Sjung till Gud,
lovsjung hans namn,
bana väg för honom
som drar fram genom öknarna[a]!
Herren är hans namn,
jubla inför honom,
6 (E) de faderlösas fader
och änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.
7 (F) Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka.
Men de upproriska bor i en öken.
9 Faderlösa slits från sin mors bröst
och tas i pant från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna,
utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 (A) Mellan deras murar
pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs
de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud bryr sig inte om
ondskan.
13 (B) Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar
och håller sig inte
på dess stigar.
14 (C) Så snart det dagas
stiger mördaren upp,
han dödar
den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 (D) Äktenskapsbrytarens öga
spanar efter skymningen,
han tänker: ”Inget öga får se mig”
och täcker sitt ansikte
med en slöja.
16 (E) Vid mörkrets inbrott
bryter de sig in i husen,
om dagen låser de in sig.
De vill inte veta av ljuset,
17 för svartaste mörker
är morgon för dem alla,
de är väl förtrogna
med mörkrets fasor.
18 De är skum på vattenytan.
Deras mark är förbannad i landet,
ingen styr sin färd
till vingårdarna.
19 Som torka och hetta
slukar snövatten,
så slukar dödsriket
den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Orätten bryts som ett träd.
21 Han gör illa den ofruktsamma
som inte kan föda
och är inte god mot änkan.
22 Men Gud rycker bort de starka
genom sin kraft.
När han griper in
kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar
över deras vägar.
24 (F) En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar som axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger
och göra mina ord om intet?
Paulus tillrättavisar Kefas
11 Men när Kefas kom till Antiokia[a] gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 (A) Innan det kom några från Jakob[b] brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.
14 (B) Men när jag såg att de inte var på rätt väg[c] efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation