Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herrens eviga trofasthet

¹⁷ Herren talade till Mose: ¹⁸ ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet dit jag leder er ¹⁹ och när ni äter landets bröd, så ska ni ge Herren en offergåva av det. ²⁰ Baka en första kaka bröd på grovt mjöl som en offergåva från tröskplatsen. ²¹ Det första brödet ska ni från generation till generation ge som offergåva till Herren.

²² Om ni eller kommande generationer utan att vara medvetna om det skulle bryta mot de bud som Herren har gett er genom Mose, ²³ mot något av det Herren befallde er genom Mose från den dag han gav sin första befallning och för all framtid generation efter generation ²⁴ och om det skedde oavsiktligt utan att menigheten visste om det, så ska menigheten offra en ung tjur som brännoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Tjuren ska offras tillsammans med föreskrivet matoffer och dryckesoffer och med en bock som syndoffer.

²⁵ Prästen ska skaffa försoning för hela Israels menighet och dess synd ska bli förlåten för den var ju inte medveten och de har burit fram sitt offer, ett eldoffer och ett syndoffer, inför Herren för sin ouppsåtliga synd. ²⁶ Hela den israelitiska menigheten ska få förlåtelse, även de utlänningar som bor i landet för hela befolkningen var delaktig i den oavsiktliga synden.

26 Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”

Då lyfte Paulus handen och började sitt försvarstal:

² ”Kung Agrippa, jag är lycklig över att jag idag får svara på judarnas anklagelser inför dig, ³ för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!

⁴ Alla judar känner mycket väl till mitt liv ända från min tidigaste barndom, först bland mina landsmän i Tarsos och sedan i Jerusalem. ⁵ De känner mig sedan lång tid tillbaka och kan om de bara vill intyga att jag har levt som farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. ⁶ Jag står nu anklagad för mitt hopp om Guds löfte till våra förfäder, ⁷ samma löfte som vårt folks tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna Gud. Det är alltså, kung Agrippa, för det hoppets skull jag står anklagad av judarna. ⁸ Varför ska det vara så svårt att tro att Gud uppväcker de döda?

⁹ Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot nasarén Jesus namn. ¹⁰ Jag gjorde det i Jerusalem, fängslade många av de heliga med den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och när de skulle dömas till döden, röstade jag för det. ¹¹ Många gånger fick jag dem straffade överallt i synagogorna för att försöka få dem att häda. Jag var så rasande mot dem att jag förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.