Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 6
Bön och bönhörelse i djup nöd
1 För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit.[a] En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös,
hela mig, Herre,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Min själ är mycket förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker ingen på dig,
vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är trött av mitt suckande,
var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.
8 Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.
9 Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty Herren har hört min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 Alla mina fiender kommer på skam
och blir mycket förskräckta,
plötsligt viker de tillbaka med skam.
Ussia (Asarja) kung i Juda
26 Allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år, och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe. 2 Det var han som byggde upp Elot och han lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.
3 Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. 4 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort. 5 Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner.[a] Så länge han sökte Herren, lät Gud det gå väl för honom. 6 Han drog ut i strid mot filisteerna och bröt ner Gats, Jabnes och Asdods murar, och han byggde städer i Asdods område, i filisteernas land. 7 Och Gud hjälpte honom mot filisteerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. 8 Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, ty han blev mycket mäktig.
9 Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. 10 Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, ty han älskade åkerbruk.
11 Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. 12 Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2 600. 13 Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. 14 Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar. 15 I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, ty han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
Ussia straffas för sitt högmod
16 Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot Herren, sin Gud, genom att gå in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17 Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män. 18 Dessa trädde fram mot kung Ussia och sade till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och detta skall inte ge dig ära från Herren Gud."
19 Då blev Ussia ursinnig, där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, inför prästerna, inne i Herrens hus bredvid rökelsealtaret. 20 Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så. 21 Kung Ussia var sedan spetälsk ända till sin dödsdag och bodde i ett särskilt hus. Eftersom han var spetälsk var han utesluten från Herrens hus. Hans son Jotam förestod kungens hus och dömde folket i landet.
Petrus botar en lam man
3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. 2 Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.[a] 3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" 7 Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. 8 Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. 9 Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. 10 Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln