Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Den lidandes bön

69 För körledaren, enligt Shoshannim^[a]. Av David.

Kain och Abel

Kain mördar Abel

4 Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain^[a], för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” ² Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. ³ En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. ⁴ Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, ⁵ men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.

⁶ ”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? ⁷ Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”

⁸ Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans^[b]. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.

⁹ Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”

¹⁰ Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. ¹¹ Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. ¹² Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”

¹³ Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,^{[c] 14} för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” ¹⁵ Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. ¹⁶ Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Guds dom över synden

2 Därför har du ingen ursäkt för att döma andra, vem du än är. Om du dömer en annan för det han gör, dömer du ju samtidigt dig själv, eftersom du handlar på samma sätt som han. ² Vi vet att Gud är rättvis när han dömer de människor som lever på det här viset. ³ Men du som dömer dina medmänniskor, du tror väl inte att Gud bara ska ha överseende med dig, trots att du handlar precis likadant? ⁴ Föraktar du Guds stora godhet, tolerans och tålamod? Inser du inte att han genom sin godhet vill få dig att vända om?

⁵ Med din envishet och ditt obotfärdiga hjärta drar du över dig vrede till vredens dag, då det ska visa sig att Gud dömer rättvist. ⁶ Då ska var och en få lön efter sina gärningar. ⁷ Gud ska ge evigt liv åt dem som utan att tröttna fortsätter att göra det goda och söker härlighet, ära och odödlighet. ⁸ Men han ska i sin vrede straffa dem som bara tänker på sig själva, vänder sig bort från sanningen och gör det som är orätt. ⁹ Nöd och ångest ska drabba varje människa som gör det onda, först juden, sedan greken. ¹⁰ Men härlighet, ära och frid ges till var och en som gör det goda, först juden, sedan greken. ¹¹ Gud behandlar alla lika.