Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud är vår tillflykt

46 För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót^[a]. En sång.

Adam och Eva syndar

3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” ² ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. ³ ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” ⁴ Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! ⁵ Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud^[a], med kunskap om gott och ont.”

⁶ Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

⁸ När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. ⁹ Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” ¹⁰ Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

¹³ Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. ¹⁴ Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

¹⁶ Till kvinnan sa han:

¹⁷ Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

²⁰ Mannen kallade sin hustru Eva^[d], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

²² Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” ²³ Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. ²⁴ Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna^[e] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.

Om att döma andra

(Luk 6:37-38; 6:41-42)

7 Döm inte, så blir ni själva inte dömda, ² för ni kommer att dömas så som ni dömer andra. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er. ³ Varför ser du flisan i din medmänniskas öga, när du inte märker bjälken i ditt eget? ⁴ Varför säger du till henne: ’Kom så ska jag ta bort flisan ur ditt öga’, när du samtidigt har en bjälke i ditt eget? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din medmänniskas öga.

⁶ Ge inte det som är heligt åt hundarna; de kommer att vända sig om och slita er i stycken. Och kasta inte pärlor åt svinen, de kommer att trampa på dem.