Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
3 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.
5 Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten och bodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honom ett stort, mäktigt och talrikt folk.
6 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss och lade hårt arbete på oss.
7 Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck.
8 Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under.
9 Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.
10 Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark som du, HERRE, har givit mig.» Och du skall sätta korgen ned inför HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din Guds, ansikte.
32 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
33 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
34 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
35 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
37 Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».
39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.