Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
73 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
11 Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
2 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
3 De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
4 Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6 De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
9 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
10 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
11 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
13 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
14 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
15 En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
16 En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
19 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
20 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
21 De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
22 Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
24 Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
25 Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
26 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
27 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
29 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
31 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
3 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
4 Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.
5 Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
6 Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
7 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
8 Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
9 Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?
10 De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
11 Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.
12 Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,
13 och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.