Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
Hotet mot alla förstfödda
11 Då sa Herren till Mose: ”Jag ska sända ännu en plåga över farao och Egypten, och sedan ska han låta er gå. Han kommer till och med att jaga er ut ur landet. 2 Säg nu till alla män och kvinnor att de ska be att få föremål av silver och guld av sina grannar.”
3 Herren gjorde nämligen så att egypterna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både faraos hovmän och folket i allmänhet såg upp till honom.
4 Mose sa nu[a] till farao: ”Så säger Herren: ’Vid midnatt ska jag gå fram genom Egypten. 5 Allt förstfött i Egypten ska dö, från härskaren faraos förstfödde till den förstfödde av slavinnan vid handkvarnen och till och med de förstfödda bland boskapen. 6 En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen. 7 Mot Israels folk däremot ska inte ens en hund morra[b] vare sig mot människor eller djur.’ Då ska ni inse att Herren gör skillnad mellan egypterna och israeliterna. 8 Alla dina hovmän ska komma till mig och buga och säga: ’Var snäll och lämna oss genast, och ta med allt folket!’ Efter det ska jag ge mig iväg.” Sedan gick Mose därifrån, full av vrede.
9 Herren sade till Mose: ”Farao kommer inte att lyssna på dig, så att jag får utföra fler under i Egypten.” 10 Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på farao, gjorde Herren honom hård och orubblig, och han vägrade låta folket lämna landet.
29 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas minnesstenar. 30 Och ni säger: ’Om vi hade levt på förfädernas tid, skulle vi aldrig ha dödat några profeter.’ 31 Men så vittnar ni om att ni är ättlingar till dem som mördade profeterna. 32 Så fortsätt att gå i era förfäders fotspår, och gör färdigt det de startade!
33 Ormar, huggormsyngel! Hur ska ni kunna slippa att dömas till Gehenna? 34 Jag ska sända er profeter och visa män och skriftlärda. En del av dem kommer ni att döda och korsfästa. Andra kommer ni att piska i era synagogor och förfölja från stad till stad. 35 Men på grund av detta ska ni få stå till svars för alla mord på de rättfärdiga, ända från Abel till Sakarja, Berekjas son, honom som ni mördade mellan templet och altaret.[a] 36 Sannerligen säger jag er: allt detta ska detta släkte få svara för.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.