Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Isak välsignar Jakob i stället för Esau

27 När Isak blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte längre kunde se, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sa Isak. ”Ja, far”, svarade Esau. ² Isak fortsatte: ”Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. ³ Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig. ⁴ Laga sedan till någon av mina favoriträtter och bär in den till mig så att jag får äta. Sedan ska jag välsigna dig innan jag dör.”

⁵ Men Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau, och när Esau gick ut på fälten för att jaga villebråd, ⁶ sa hon till sin son Jakob: ”Jag hörde vad din far sa till din bror Esau: ⁷ ’Skaffa åt mig villebråd och laga till en bit god mat så att jag får äta och sedan välsigna dig inför Herren innan jag dör.’

⁸ Gör nu, min son, precis som jag säger till dig. ⁹ Gå ut till hjorden och hämta hit två fina killingar, så ska jag laga till din fars favoriträtt. ¹⁰ Ta därefter maten till din far, för att han ska äta och välsigna dig, innan han dör.”

¹¹ Jakob sa då till sin mor Rebecka: ”Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! ¹² Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig.” ¹³ ”Låt hans förbannelse komma över mig, min son”, sa Rebecka. ”Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!”

¹⁴ Jakob hämtade då de två killingarna till sin mor, och hon lagade till en rätt av dem som Isak tyckte om. ¹⁵ Sedan tog hon Esaus, sin äldste sons bästa kläder, som fanns där i huset, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta dem på sig. ¹⁶ Hon täckte hans händer och bara hals med skinnet från killingarna. ¹⁷ Sedan gav hon honom den välsmakande rätten och lite nybakat bröd.

Lagen avslöjar synden

⁷ Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”^{[a] 8} Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.

⁹ Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan lag, men när budordet kom, vaknade synden genast till liv, ¹⁰ och jag dog. Jag fann att det budord som skulle leda till liv ledde mig till döden. ¹¹ Synden passade på och utnyttjade budordet, lurade mig och dödade mig. ¹² Lagen är alltså helig, och budordet är heligt, rätt och gott.

¹³ Var det då det goda som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö, för att den skulle avslöjas som synd och att synden genom budordet skulle visa sin fruktansvärda syndfullhet.

Kampen mot synden

¹⁴ Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Jag förstår inte mitt eget sätt att handla: Jag gör inte vad jag vill göra, utan det jag avskyr, det gör jag. ¹⁶ Om jag gör vad jag inte vill göra, erkänner jag att lagen är god. ¹⁷ Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

¹⁸ Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte. ¹⁹ Det goda jag vill göra förblir ogjort, och det onda jag inte vill göra, det gör jag i alla fall. ²⁰ Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.