Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En uppmaning att hylla och lyda Herren
95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
jubla inför vår frälsnings klippa!
2 Kom till honom med tacksamhet!
Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 I hans hand är jordens djup,
och honom tillhör bergstopparna.
5 Hans är havet, för han har gjort det,
och det torra landet, som hans händer har format.
6 Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans folk,
fåren i hans hjord och i hans omsorg.
Om ni idag hör hans röst:
8 ”Förhärda inte era hjärtan,
som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
9 där era fäder satte mig på prov,
de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”
Gud förser sitt folk med kött och bröd
16 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin mellan Elim och Sinai och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten. 2 Där började hela menigheten än en gång klaga på Mose och Aron. 3 De sa: ”Tänk om Herren hade låtit oss dö i Egypten, där vi satt runt våra köttgrytor och hade tillräckligt med mat att äta! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi alla som är samlade här kommer att dö av svält.”
4 Då sa Herren till Mose: ”Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Sedan kan folket gå ut varje dag och samla in så mycket som de behöver. Jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte. 5 När de på den sjätte dagen lagar vad de samlat in ska det vara dubbelt så mycket som de övriga dagarna.”
6 Mose och Aron meddelade israeliterna: ”I kväll ska ni inse att det var Herren som förde er ut ur Egypten, 7 och i morgon ska ni få se Herrens härlighet, för han har hört hur ni klagar på honom. Det är honom ni klagar på, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss?” 8 Mose sa vidare: ”Herren ska ge er kött att äta i kväll, och imorgon ska ni få bröd. Han har hört hur ni knotar mot honom. Vi är ingenting, och det är inte mot oss ni knotar utan mot Herren.”
Jesus Kristus är Herre över allting
15 Han är den osynliga Gudens avbild,
den förste före hela skapelsen,[a]
16 för i honom skapades allt som finns i himlen och på jorden,
både det synliga och det osynliga,
troner och auktoriteter, härskare och makter.[b]
Allt är skapat genom honom och till honom.
17 Han finns[c] till före allting,
och i honom hålls allting samman.
18 Han är också huvudet för kroppen,
det vill säga församlingen.
Han är alltings början, den förste som uppväckts från de döda,[d]
och därför är han den främste i allting.
19 Gud ville nämligen låta all sin fullhet[e] bo i honom,
20 och genom hans blod på korset har Gud slutit fred
och försonat allting med sig,
både det som finns på jorden och det som finns i himlen.
21 Ni, som förut var främmande för Gud och på grund av ert sinnelag och era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig genom att Kristus dog i sin fysiska kropp. Han ska låta er stå inför sig heliga, fläckfria och oklanderliga, 23 om ni bara håller fast vid er tro, väl grundade i den, och inte låter någonting rubba det hopp i evangeliet som ni hört och som förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.