Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ångerpsalm; tröst i nöden
102 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2 Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3 Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4 För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5 Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6 och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10 Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12 Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14 Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15 Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16 Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
8 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Låt inte lura er av era profeter som finns bland er eller av era medier. Lyssna inte till drömmar de drömmer, 9 för de profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.”
10 Så säger Herren: ”Först när sjuttio år har gått för Babylonien ska jag ta mig an er, uppfylla mitt löfte, och föra er tillbaka hit. 11 Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är planer för välgång och inte något ont, för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni ska då åkalla mig, komma och be till mig, och jag ska lyssna på er. 13 Ni ska söka mig och finna mig, om ni helhjärtat söker mig. 14 Jag ska låta er finna mig, säger Herren, och jag ska föra er tillbaka från er fångenskap, samla er från alla de folk och platser jag fördrivit er till, säger Herren. Jag ska låta er återvända till den plats jag fört bort er ifrån.”
15 Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå bland oss i Babylonien.” 16 Så säger Herren om den kung som nu sitter på Davids tron och om allt folk som bor kvar i denna stad, era landsmän som inte fördes bort till exil med er, 17 så säger härskarornas Herre: ”Se, jag sänder svärd, hungersnöd och pest mot dem och låter dem bli som ruttna fikon, så dåliga att de inte kan ätas. 18 Jag ska förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest och göra dem till en förskräckelse för alla riken på jorden, till förbannelse och hån, till förakt och vanära bland alla folk dit jag har fördrivit dem, 19 därför att de inte lyssnade till mig, säger Herren, fastän jag gång på gång talade till dem genom mina tjänare profeterna. Men ni har inte velat lyssna, säger Herren.”
20 Lyssna därför till Herrens ord, alla ni i exil som jag har sänt från Jerusalem till Babylonien. 21 Så säger härskarornas Herre, Israels Gud, om Achav, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profeterar lögn för er: ”Se, jag ska överlämna dem till den babyloniske kungen Nebukadnessar, så att han låter dem bli avrättade inför er. 22 För deras skull ska alla som förts till exil från Juda till Babylonien använda detta som förbannelse och säga: ’Må Herren låta det gå likadant för dig som för Sidkia och Achav, som kungen av Babylonien lät steka i eld.’ 23 De har nämligen gjort en skamlig gärning i Israel. De har begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och ljugit i mitt namn, något som jag aldrig befallt. Jag vet och är vittne till det, säger Herren.”
24 När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal, blev han plötsligt avbruten av Festus som ropade: ”Paulus, du är förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!” 25 Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat 26 och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! 27 Kung Agrippa, tror du på profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”
28 Då sa Agrippa till honom. ”Så snabbt du försöker göra mig kristen!”
29 Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller långsamt, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.