Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Hos krukmakaren
18 Herrens ord kom till Jeremia: 2 ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”
3 Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. 4 Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.
5 Herrens ord kom till mig: 6 ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. 7 Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. 8 Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. 9 En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.
11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’
Guds allvetande och allestädes närvaro
139 För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står.
Även om du är långt borta från mig
vet du vad jag tänker.
3 Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
Du vet om allt som jag företar mig.
4 Redan innan jag har ett ord på min tunga
vet du, Herre, vad jag tänker säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor,
och du håller din hand över mig.
6 Att veta detta är förunderligt för mig,
mycket större än vad jag någonsin kan förstå.
13 Du skapade organen inne i min kropp,
du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
att jag är så underbart skapad!
Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
när jag formades i det tysta,
när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
innan någon av dem började.[a]
17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
är jag fortfarande hos dig.
Hälsning
1 Från Paulus, som sitter fängslad för Kristus[a] Jesus skull, och från vår bror Timotheos.
Till vår käre vän och medarbetare Filemon, 2 och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos, och till församlingen som möts i ditt hus.
3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus tackar Gud
4 Jag tackar alltid min Gud när jag kommer ihåg dig i mina böner, 5 eftersom jag får höra om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. 6 Jag ber att det stöd du har kunnat ge dem på grund av din tro ska få dem att inse hur mycket gott som finns i Kristus. 7 Jag har själv blivit mycket glad och uppmuntrad av din kärlek, min bror, eftersom du har gett nytt mod åt de heliga.
Paulus vädjar för slaven Onesimos
8 Även om jag i Kristus frimodigt skulle kunna befalla dig vad du kan förväntas göra, 9 vill jag nu på grund av kärlek vädja till dig, jag Paulus, en gammal man som nu också är en fånge för Kristus Jesus skull.[b] 10 Jag vädjar till dig för Onesimos, mitt barn, som jag fått här i fängelset. 11 Du hade inte särskilt stor nytta av Onesimos[c] förut, men nu har han blivit till verklig nytta för både dig och mig.
12 När jag nu skickar honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv. 13 Jag hade helst velat ha honom kvar här, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe, när jag nu sitter fängslad för evangeliets skull. 14 Men jag ville inte göra någonting utan att först ha fått ditt tillstånd. Om du gör något gott ska det ju inte vara av tvång, utan av fri vilja. 15 Kanske var det därför han skildes från dig under en kort tid, för att du sedan skulle få honom tillbaka för alltid, 16 men inte längre som en slav, utan något mycket mer: en älskad bror. För mig är han mycket kär, men för dig måste han vara det ännu mer, både som människa och som en som tillhör Herren.
17 Om du ser mig som din vän, så ta emot honom på samma sätt som du skulle ha tagit emot mig. 18 Har han skadat dig på något sätt eller är skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. 19 Jag, Paulus, skriver här med min egen hand[d]: Jag ska betala tillbaka. Att du sedan har en ännu större skuld till mig – dig själv, är en annan sak. 20 Ja, min bror, låt mig nu få nytta[e] av dig i Herren. Gör mig lättad och glad för Kristus skull.
21 Detta skriver jag, fullt övertygad om att du kommer att göra det jag ber dig om och mer än så.
Priset för att vara en lärjunge till Jesus
(Matt 10:37-38; 5:13; Mark 9:50)
25 Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: 26 ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge.[a] 27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? 29 Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. 30 ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’
31 Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? 32 Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33 Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.