Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Det slagna folkets klagan
44 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.
2 Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss
om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.
3 Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.
Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.
4 De tog inte landet med sitt eget svärd,
och deras egen styrka gav dem ingen räddning,
utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,
för du älskade dem.
5 Du är min kung och min Gud,
som ger en befallning om räddning för Jakob.
6 Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare
och i ditt namn trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på min båge,
och mitt svärd kan inte rädda mig.
8 Men du räddar oss från våra fiender,
du låter våra motståndare komma på skam.
9 Vi är alltid stolta över Gud,
vi prisar ditt namn för evigt. Séla
10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
och du drar inte ut med våra härar.
11 Du tvingade oss att vända för fienden,
och våra motståndare tog byte.
12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår
och skingrades bland folken.
13 Du sålde ditt folk för ingenting
men gjorde ingen vinst.
14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du har gjort oss till en visa bland folken,
något man skakar huvudet åt.
16 Jag har ständigt min vanära framför mig,
och mitt ansikte höljs i skam
17 när jag hör dem som hånar och smädar,
och när jag ser fienden och hämnaren.
18 Allt detta har kommit över oss,
trots att vi aldrig har glömt dig.
Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
och våra steg har inte vikit av från din väg.
20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]
höljt oss i ett djupt mörker.
21 Om vi hade glömt vår Gud
och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
22 skulle då inte Gud genast upptäcka det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Det är för dig som vi dagen lång dödas
och räknas som slaktfår.
24 Vakna, Herre! Varför sover du?
Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss
och glömmer vårt lidande och förtryck?
26 Vi har sjunkit ner i stoftet,
våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
27 Grip in, kom till vår hjälp!
Befria oss i din nåd.
11 Även för dig, Juda, är skördetiden bestämd.
Då återställer jag mitt folk.
7 När jag helar Israel
avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
och rövarband härjar där ute.
2 Men innerst inne tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
som är uppenbara för mig.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 De är äktenskapsbrytare allesammans,
heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
från det han blandar degen
tills den har jäst.[a]
5 På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
Själv räckte han bespottarna handen.
6 De låter sig närmas,
deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
som en eldslåga.
7 Alla är de heta som en ugn,
de förtär sina domare
och deras kungar faller,
men ingen av dem åkallar mig.
8 Efraim beblandar sig med andra folk.
Efraim är en brödkaka som inte vänts.
9 Främlingarna har förtärt hans styrka
men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
eller söker honom i allt detta.
11 Efraim är som
en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
de går till Assyrien.
12 När de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
och fångar dem
när jag hör dem flockas.[b]
13 Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[c] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
och hela Egypten ska håna dem.[d]
Om att älska sina fiender
(Luk 6:27-28; 6:32-36)
43 Ni har hört det sägas: ’Du ska älska din medmänniska[a] och hata din fiende.’[b] 44 Men jag säger er: älska era fiender, be för dem som förföljer er. 45 Då är ni barn till er Fader i himlen. För han låter solen skina över både onda och goda och regnet falla på både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Vad är det för märkvärdigt med att ni älskar dem som älskar er? Gör inte tullindrivare[c] det också? 47 Och om ni hälsar vänligt på era vänner men inte på någon annan, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör ju de andra folken också. 48 Var fullkomliga som er Fader i himlen är fullkomlig.[d]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.