Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Achav tar Navots vingård

21 En tid därefter hände följande: Navot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från Samarias kung Achavs palats. ² Achav talade till Navot: ”Låt mig få din vingård! Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära mitt palats.” Han erbjöd Navot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade.

³ Men Navot svarade Achav: ”Herren förbjude att jag skulle ge dig mitt fädernearv.”

⁴ Achav gick tillbaka hem missmodig och arg, eftersom Navot från Jisreel talat om för honom att han inte ville ge bort sitt fädernearv. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen.

⁵ Hans hustru Isebel kom in och frågade: ”Vad är det som har fått dig på så dåligt humör? Varför äter du inte?”

⁶ Han svarade: ”Jag talade med Navot från Jisreel och bad honom sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade att ge mig sin vingård.”

⁷ ”Är det så här du agerar som kung i Israel?” frågade Isebel. ”Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får jisreeliten Navots vingård!”

⁸ Hon skrev brev i Achavs namn, satte hans sigill på dem och skickade dem till de äldste och förnämsta i staden, där Navot bodde. ⁹ I breven stod det:

”Utlys fasta. Låt Navot sitta på en hedersam plats. ¹⁰ Skaffa fram två onda män, placera dem mittemot Navot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Navot och stena honom.”

¹¹ De äldste och förnämsta i Navots stad följde Isebels instruktioner och gjorde som hon skrivit i sina brev till dem. ¹² De utlyste en fasta och placerade Navot på en framskjuten plats. ¹³ Två onda män anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Navot ut ur staden och stenade honom till döds. ¹⁴ Sedan sände de ett meddelande till Isebel om att Navot var stenad till döds.

¹⁵ När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Achav: ”Nu kan du ta den där vingården, som jisreeliten Navot vägrade att sälja till dig. Han är inte längre i livet. Han är död.”

¹⁶ Då Achav hörde att Navot var död gick han ner till vingården för att ta den i besittning.

¹⁷ Men då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: ¹⁸ ”Gå och sök upp Israels kung Achav i Samaria. Han är vid Navots vingård och håller på att lägga beslag på den. ¹⁹ Säg till honom: ’Så säger Herren: ”Har du både mördat en man och tagit hans arv i besittning?” Så säger Herren: ”Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Navots blod!” ’ ”

²⁰ ”Jaså, min fiende har hittat mig!” sa Achav till Elia. ”Ja”, svarade Elia. ”Jag har funnit dig, för att du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon. ²¹ ’Jag kommer att låta olycka drabba dig, utplåna dig, och jag ska inte låta någon manlig ättling till Achav, vare sig slav eller fri, få överleva.

Klagan och bön när fienden förföljer

5 För körledaren, till flöjtspel.^[a] En psalm av David.

¹⁵ Vi är födda judar, inte hedniska syndare.^{[a] 16} Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Kristus Jesus. Därför började vi själva tro på Kristus Jesus, så att vi skulle bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar. Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig genom laggärningar.

¹⁷ Om vi som ville bli rättfärdiga genom Kristus visades vara syndare, skulle det betyda att Kristus är tjänare för synden? Naturligtvis inte! ¹⁸ Om jag bygger upp det jag har rivit ner, då blir jag en överträdare. ¹⁹ Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har korsfästs tillsammans med Kristus. ²⁰ Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Så länge jag lever här i min kropp, lever jag alltså genom tron på Guds Son, han som har älskat mig och gett sitt liv för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdigheten hade kunnat fås genom lagen, då hade ju inte Kristus behövt dö.”

En syndig kvinna smörjer Jesus fötter

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Joh 12:1-8)

³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta. ³⁷ I staden fanns en kvinna som var en synderska^[a], och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja. ³⁸ Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter^[b] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.

³⁹ När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”

⁴⁰ Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”

⁴¹ ”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.^{[c] 42} Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”

⁴³ ”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.

⁴⁴ Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja. ⁴⁷ Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”

⁴⁸ Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”

⁴⁹ Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”

⁵⁰ Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”

Kvinnorna som följde med Jesus

8 Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt förkunnade han evangeliet om Guds rike. Med sig hade han sina tolv lärjungar, ² och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria från Magdala, som sju onda andar hade drivits ut ur, ³ Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte dem med sina tillgångar.