Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
Dom och nåd över Jerusalem
16 Herrens ord kom till mig:
2 (A) ”Människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon ägnar sig åt, 3 och säg: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.[a] 4 När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt[b] och lindad. 5 Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig[c] på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.
6 När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt blod: ”Du ska få leva!” Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: ”Du ska få leva!” 7 Jag förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.
8 (B) Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig[d] och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren Gud, och du blev min. 9 (C) Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 (D) Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn[e] och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. 11 Jag prydde dig med smycken[f], satte armband på dina armar och en kedja om din hals. 12 Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. 13 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl,[g] honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet. 14 Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, för den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren Gud.
Gud har alltid rätt i sin dom
3 Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen? 2 (A) Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem.
3 (B) För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet? 4 (C) Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig.[a]
5 (D) Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede? 6 (E) Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen?
7 Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? 8 (F) Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation