Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Marias lovsång
46 (A) Då sade Maria:
"Min själ upphöjer Herren
47 och min ande jublar över Gud,
min Frälsare,
48 (B) för han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Från denna stund ska alla släkten
kalla mig salig,[a]
49 (C) för den Mäktige har gjort
stora ting med mig
och hans namn är heligt.
50 (D) Hans barmhärtighet
varar från släkte till släkte
över dem som vördar[b] honom.
51 (E) Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
52 (F) Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
53 (G) Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 (H) Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att vara barmhärtig
55 (I) mot Abraham och hans barn
till evig tid,
så som han har lovat våra fäder."
Hannas lovsång
2 (A) Hanna bad och sade:
”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,
mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen
mot mina fiender,
för jag gläder mig i din frälsning.
2 (B) Ingen är helig som Herren,
för ingen finns utom dig.
Ingen klippa är som vår Gud.
3 Tala inte så högmodigt,
låt inte fräcka ord komma
från er mun,
för Herren är en Gud som vet allt,
och hos honom vägs gärningarna.
4 Hjältarnas bågar är brutna,
men de stapplande rustar sig
med kraft.
5 (C) De mätta måste tjäna för bröd,
men de hungriga hungrar inte mer.
Den ofruktsamma föder sju barn,
men den som fick många söner
tynar bort.
6 (D) Herren dödar och gör levande,
han för ner i dödsriket
och upp därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8 (E) Han reser den ringe ur stoftet,
han lyfter den fattige ur dyn
för att sätta honom
bland furstar.
Och han låter honom ärva
härlighetens tron,
för jordens grundpelare är Herrens,
på dem har han byggt världen.
9 (F) Sina frommas fötter bevarar han,
men de ogudaktiga
tystas i mörkret,
för av egen kraft är ingen stark.
10 (G) De som strider mot Herren
blir krossade,
mot dem dundrar han i himlen.
Herren dömer jordens ändar
och ger makt åt sin kung.
Han upphöjer sin smordes horn.”
Jesus rider in i Jerusalem
11 (A) När de närmade sig Jerusalem och var nära Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Så snart ni kommer in i den ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. 3 Och om någon frågar er varför ni gör så, ska ni svara: Herren behöver det. Och han skickar strax hit det igen[a]."
4 De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan bundet vid en port, och de lossade det. 5 Några av dem som stod där sade till dem: "Vad gör ni? Tar ni loss fölet?" 6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
7 (B) De ledde fölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. 8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. 9 (C) Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna[b]! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
11 Så kom han in i Jerusalem och in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom timmen redan var sen gick han ut till Betania med de tolv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation