Revised Common Lectionary (Complementary)
הHe
33 [a]Visa mig, Herre,
dina stadgars väg,
så vill jag följa den
ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag tar vara
på din undervisning
och håller fast vid den
av hela mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
jag älskar den.
36 [b]Vänd mitt hjärta
till dina vittnesbörd
och inte till egen vinning.
37 Vänd bort mina ögon
från förgängliga ting,
ge mig liv på din väg[c].
38 Uppfyll ditt ord till din tjänare
så att han vördar dig.
39 Vänd bort den vanära
som jag fruktar,
för dina domar är goda.
40 Jag längtar
efter dina befallningar.
Ge mig liv
genom din rättfärdighet.
Jerusalem, en kokande gryta
24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden[a]. Han sade: 2 (A) ”Människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, för Babels kung har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. 3 (B) Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren Gud:
Sätt på grytan, ja, sätt på den
och häll vatten i den.
4 Lägg köttstyckena i den,
alla slags utvalda bitar,
lår och bog,
och fyll den med utsökta ben.
5 Du ska ta det bästa av hjorden.
Lägg så ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka kraftigt
så att även benen blir kokta.
6 (C) Därför säger Herren Gud:
Ve över blodstaden,
den rostiga grytan,
som inte kunnat befrias
från rost!
Ta bort ur den
köttstycke efter köttstycke
utan att kasta lott om ordningen,
7 (D) för hennes blod är ännu kvar
därinne.
På den kala klippan
lät hon det rinna ner.
Hon göt inte ut det på marken
så att mullen har kunnat dölja det.
8 (E) För att vreden skulle ha sin gång
och hämnd utkrävas,
lät jag det blod hon utgöt
komma på kala klippan,
där det inte kunde döljas.
9 (F) Så säger Herren Gud:
Ve över blodstaden!
Jag ska lägga mer bränsle under den.
10 Ja, lägg på mer ved,
tänd upp eld,
låt köttet kokas väl,
låt spadet koka in
och benen bli brända.
11 Sätt sedan grytan tom
på den glödande kolen
tills den blir så upphettad
att kopparn glödgas
och orenheten smälts bort ur den
och rosten försvinner.
12 Den har gett mig mycket arbete
men ändå har all rosten
inte gått bort.
In i elden med rosten!
13 (G) Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren hur jag än försökte rena dig, ska du nu inte mer bli fri från din orenhet förrän jag har släckt min vrede på dig. 14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag ska göra det! Jag ska inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt levnadssätt och dina gärningar ska man döma dig, säger Herren Gud.”
Inför apostelns besök i Korint
11 (A) Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är. 12 (B) Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 (C) På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 (D) Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.[a] 15 (E) Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16 Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list? 17 (F) Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er? 18 (G) Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?
19 (H) Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. 20 (I) För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning. 21 (J) Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka[b], och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation