Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 50
Herrens dom över sitt folk
1 En psalm av Asaf.
Gud, Herren Gud, har talat,
han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion, fullkomlig i skönhet,
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han skall ej tiga.
Förtärande eld går framför honom
och kring honom stormar det våldsamt.
4 Han kallar på himlen där ovan
och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Församla till mig mina fromma,
som sluter förbund med mig vid offer."
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
ty Gud är den som dömer. Sela.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala,
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor,
10 ty alla skogens djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen,
allt som rör sig på marken är mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
13 Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud
och infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig på nödens dag,
så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
16 Men till den ogudaktige säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
och ta mitt förbund på din tunga,
17 du som hatar tillrättavisning
och kastar mina ord bakom dig?
18 Om du ser en tjuv håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19 Du sprider ondska med din mun
och väver samman svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
du hånar din mors son.
21 Sådant gör du och jag tiger.
Då tror du att jag är som du.
Men jag skall straffa dig
och låta dina ögon se det.
22 Lägg märke till detta,
ni som glömmer Gud,
så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
23 Den som offrar lovets offer ärar mig.
Den som ger akt på vägen,
skall jag låta se Guds frälsning."
12 Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
ty det är en ond tid.
14 Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
så som ni säger att han är.
15 Hata det onda och älska det goda
och låt rätten härska i porten.
Kanske skall Herren, härskarornas Gud,
vara nådig mot Josefs kvarleva.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall klagan höras,
och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!".
Mannen på åkern skall man uppmana till sorg,
och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
17 I alla vingårdar skall klagan höras,
ty jag skall gå fram mitt ibland er,
säger Herren.
Herrens dag
18 Ve dem som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker och inte ljus.
19 Det blir som när någon flyr för ett lejon,
men möter en björn,
och som, när han kommer hem,
stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer,
finner jag ingen glädje i dem,
era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller!
Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.
Liknelsen om punden
11 När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. 12 Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund[a] och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade farit skickade de sändebud som skulle säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15 Men han fick sin kungavärdighet, och när han kom tillbaka lät han kalla till sig tjänarna som hade fått pengarna. Han ville veta vad var och en hade förtjänat. 16 Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17 Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. 18 Den andre kom och sade: Ditt pund har gett fem pund till. 19 Kungen sade till honom: Du skall härska över fem städer. 20 Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, se här är ditt pund. Jag har haft det förvarat i en duk 21 av fruktan för dig, eftersom du är en sträng man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22 Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord skall jag döma dig, du onde tjänare! Du visste att jag är en sträng man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. 23 Varför satte du inte in mina pengar i en bank, så att jag kunde få ut dem med ränta när jag kom tillbaka? 24 Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom hans pund och ge det åt den som har tio pund. 25 De sade: Herre, han har redan tio pund. 26 Ja, jag säger er: Var och en som har skall få, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 27 Men dessa mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, för hit dem och hugg ner dem inför mina ögon."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln