Revised Common Lectionary (Complementary)

² Herre, rädda mig! De fromma är borta,
    de trofasta människorna finns inte kvar.
³ Alla ljuger för varandra,
    de talar med hala tungor ur delade hjärtan.

⁴ Må Herren göra slut på de hala tungorna,
    tysta deras stora ord.
⁵ De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
    våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”

⁶ ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
    och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
    ”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad^[b].”
⁷ Herrens ord är rena,
    som silver som renats i smältugnen sju gånger.

⁸ Herre, du som bevarar dem,
    beskydda oss alltid för detta släkte!
⁹ Överallt där uselheten prisas
    stryker de gudlösa omkring.^[c]

¹⁰ Den gudlöse längtar efter det onda,
    hans medmänniska får ingen nåd av honom.

¹¹ När hädaren straffas lär sig den okunnige visdom,
    när den vise vägleds får han kunskap.

¹² Den Rättfärdige betraktar den ondes hus
    och låter olyckan drabba de onda.^[a]

¹³ Den som håller för öronen för den fattiges rop,
    kommer själv att få ropa utan att någon svarar.

¹⁴ En gåva i hemlighet stillar vrede,
    en muta i det fördolda lugnar förbittring.

¹⁵ När rättvisan gäller gläds de rättfärdiga,
    och de som gör orätt förfäras.

¹⁶ Den som irrar bort från förnuftets väg
    hamnar i de dödas^[b] skara.