Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren sluter förbund med Abram

15 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” ² Men Abram sade: ”Herre Gud^[a], vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös^[b], och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” ³ Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.”

^4 (A) Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” ^5 (B) Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.”^{[c] 6 (C)} Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.^[d]

Trons människor

11 ^(A) Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om^[a] ting som man inte ser. ² Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. ^3 (B) Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

^8 (A) I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. ^9 (B) I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, ^10 (C) för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.

^11 (D) Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.^{[a] 12 (E)} Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.

^13 (F) I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som säger så visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. ^16 (G) Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.

^32 (A) Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

^33 (B) Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. ³⁴ För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.

Inför Människosonens återkomst

^35 (C) Spänn bältet om livet^[a] och håll lamporna brinnande. ³⁶ Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. ³⁷ Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer. Jag säger er sanningen: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem^[b]. ³⁸ Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna^[c]. ^39 (D) Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. ^40 (E) Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det."