Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁶ Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.

¹⁷ Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!

¹⁸ Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.

¹⁹ Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.

²⁰ Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.

²¹ Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.

²² Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!

²³ Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.

⁷ men kungen reste sig hastigt och gick ut i trädgården. Haman började då be drottning Ester för sitt liv, för nu förstod han vad som väntade honom.

⁸ I sin förtvivlan hade han sjunkit ner framför drottning Ester, och där fick kungen se honom när han återvände från trädgården.Tänker han till och med våldföra sig på drottningen här i palatset inför mina ögon? röt kungen, och omedelbart sattes dödsbindeln för Hamans ögon.

⁹ Då kom Harebona, en av hovmännen, fram till kungen. Ers Majestät, sa han. Haman har gett befallning om att en tjugofem meter hög galge ska byggas för att hänga Mordokai, han som räddade kungens liv! Den står hemma hos Haman.Häng Haman i den, befallde kungen.

¹⁰ Man gjorde som kungen befallt och hängde Haman i galgen, och först då gick kungens vrede över.

Kungen ingriper för judarna

8 Samma dag gav kung Ahasveros drottning Ester det palats som judarnas fiende Haman hade bott i. Mordokai fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom att Mordokai var hennes kusin och adoptivfar.

² Kungen tog då av sig den ring som han tagit tillbaka från Haman och gav den till Mordokai. Ester utsåg också Mordokai att ta hand om den egendom hon fått överta efter Haman.

³ Nu kom Ester ännu en gång inför kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att förhindra den kupp mot judarna som Haman planerat.

⁴ På nytt räckte kungen ut guldspiran mot Ester, som reste sig och sa:

⁵ Om det behagar Ers Majestät och om Ers Majestät är nöjd med mig, sänd då ut en skrivelse som återkallar Hamans order att döda alla judar i alla rikets provinser,

⁶ för hur skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förintas?

⁷ Jag har låtit Ester få Hamans palats, och honom själv har jag hängt upp i galgen, därför att han ville döda er, sa kungen till Ester och Mordokai.

⁸ Utfärda en ny order i mitt namn och försegla den med min ring, för inget som är skrivet i mitt namn och förseglat med min ring kan återkallas.

^9-10 Kungens alla sekreterare inkallades omedelbart. Det var nu den tjugotredje dagen i tredje månaden. Man skrev på Mordokais diktamen ett meddelande riktat till judarna, och till tjänstemän och furstar i alla de 127 provinserna, från Indien till Etiopien.Skrivelsen översattes till alla språk i riket. Mordokai skrev i kung Ahasveros namn och satte hans ring på skrivelsen, och sedan skickades den iväg med kungens kurirer som hade tillgång till särskilt snabba hästar, framavlade för detta ändamål.

¹¹ Kungörelsen gav judarna tillåtelse att försvara sina liv och sin egendom och döda alla dem som anföll dem och att även ta deras tillhörigheter.

¹² Den utsatta dagen var den trettonde i månaden Adar, den tolfte månaden.

¹³ Vidare skulle kopior av skrivelsen, som skulle gälla som lag, sändas till alla folk och kungöras så att judarna kunde förbereda sitt försvar.

¹⁴ Denna kungörelse gick på kungens befallning med ilbud över hela riket. Samma befallning upplästes också i Susans borg.

¹⁵ Mordokai klädde sig i sin kungliga dräkt i blått och vitt, satte en krona av guld på sitt huvud och svepte sig i en purpurröd mantel, innan han lämnade palatset. Hela staden jublade och alla var glada.

¹⁶ Judarna blev hedrade överallt.

¹⁷ I varje stad och provins dit kungörelsen nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firade det som hänt. Många i landet utgav sig för att vara judar av rädsla för judarnas makt och för vad de kunde tänkas göra med dem.

Om att älska sina fiender

⁴³ Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'

⁴⁴ Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!

⁴⁵ Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.

⁴⁷ Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.

⁴⁸ Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.