Revised Common Lectionary (Complementary)

²⁰ Men du, Herre, var inte långt borta,
du, min styrka, skynda till min hjälp!
²¹ Rädda min själ från svärdet,
    mitt liv ur hundarnas våld.
²² Fräls mig från lejonets gap
    och från vildoxarnas horn
- du bönhör mig.

²³ Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
²⁴ Ni som fruktar Herren, lova honom,
ära honom, alla Jakobs barn,
    bäva för honom, alla Israels barn.
²⁵ Ty han föraktade inte den förtrycktes elände
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte för honom,
när han ropade lyssnade han till honom.

²⁶ Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
²⁷ De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
²⁸ Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
    Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.

³ Men ni, träd fram här,
    ni söner till teckentyderskor,
ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
⁴ Vem gör ni er lustiga över?
    Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?
Är ni inte överträdelsens barn,
    lögnens avkomma,
⁵ ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna,
ni som slaktar era barn i dalarna
    och i bergsklyftornas djup.
⁶ Ravinens glatta stenar är din del,
    de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer.
Skulle jag låta mig nöja med sådant?
⁷ Du ordnade din bädd på höga och stora berg.
Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
⁸ Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
    steg upp i din säng och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med några av dem
som du älskade att gå i säng med.
    Du såg dem nakna.
⁹ Du gick till kungen med olja
    och smorde dig med en mängd väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
¹⁰ Även om du blev trött av din långa färd,
sade du inte: "Det är lönlöst."
    Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.

¹¹ För vem var du rädd och fruktade,
    eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
    eller brytt dig om mig.
Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,
fruktar du mig inte?
¹² Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet
och med dina verk;
    de skall inte hjälpa dig.
¹³ När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.
En vind skall ta dem alla med sig,
    en fläkt skall föra dem bort.
Men den som tar sin tillflykt till mig
    skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.