Revised Common Lectionary (Complementary)
29 En psalm av David. Given åt HERREN, I Guds sönder, given åt HERREN ära och makt;
2 given åt HERREN hans namns ära, tillbedjen HERREN i helig skrud.
3 HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen.
4 HERRENS röst ljuder med makt, HERRENS röst ljuder härligt.
5 HERRENS röst bräcker cedrar, HERREN bräcker Libanons cedrar.
6 Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon såsom unga vildoxar.
7 HERRENS röst sprider ljungeldslågor.
8 HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kades' öken att bäva.
9 HERRENS röst bringar hindarna att föda; skogarnas klädnad rycker den bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.
10 HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen.
11 HERREN skall giva makt åt sitt folk, HERREN skall välsigna sitt folk med frid.
16 Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.
17 Så blev då tabernaklet uppsatt i första månaden av andra året, på första dagen i månaden.
18 Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde fast dess bräder, sköt in dess tvärstänger och satte upp dess stolpar.
19 Och han bredde täckelset över tabernaklet och lade ovanpå täckelset dess överdrag allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
20 Och han tog vittnesbördet och lade det in i arken och satte stängerna på arken; och han satte nådastolen ovanpå arken.
21 Sedan förde han arken in i tabernaklet och satte upp förlåten som skulle hänga framför arken, och hängde så för vittnesbördets ark, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
22 Och han satte bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten,
23 och lade upp på detta de bröd som skulle vara upplagda inför HERRENS ansikte, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
24 Och han ställde ljusstaken in i uppenbarelsetältet, mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida,
25 och satte upp lamporna inför HERRENS ansikte, såsom HERREN hade bjudit Mose.
26 Och han ställde det gyllene altaret in i uppenbarelsetältet, framför förlåten,
27 och antände välluktande rökelse därpå, såsom HERREN hade bjudit Mose.
28 Och han satte upp förhänget för ingången till tabernaklet.
29 Och brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade brännoffer och spisoffer därpå, såsom HERREN hade bjudit Mose.
30 Och han ställde bäckenet mellan uppenbarelsetältet och altaret och göt vatten till tvagning däri.
31 Och Mose och Aron och hans söner tvådde sedermera sina händer och fötter med vatten därur;
32 så ofta de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret, tvådde de sig, såsom HERREN hade bjudit Mose.
33 Och han satte upp förgårdshägnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och hängde upp förhänget för porten till förgården. Så fullbordade Mose allt arbetet.
34 Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet;
35 och Mose kunde icke gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade däröver och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.
36 Och så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet, bröto Israels barn upp; så gjorde de under hela sin vandring.
37 Men så länge molnskyn icke höjde sig, bröto de icke upp, utan stannade ända till den dag då den åter höjde sig.
38 Ty HERRENS molnsky vilade om dagen över tabernaklet, och om natten var eld i den; så var det inför alla Israels barns ögon under hela deras vandring.
35 Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: »Släpp ut männen.»
36 Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: »Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid.»
37 Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.»
38 Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.
40 När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.