Revised Common Lectionary (Complementary)

³⁶ I staden Joppe fanns det en kvinna som hette Dorkas, en troende som alltid gjorde gott mot andra, särskilt mot de fattiga.

³⁷ Vid den tiden blev hon sjuk och dog. Hennes vänner gjorde henne i ordning för begravningen och lade henne i ett rum en trappa upp.

³⁸ Men när de hörde att Petrus var i närheten av Lydda, skickade de iväg två män för att be honom komma till dem i Joppe.

³⁹ Det gjorde han. Så snart han kom dit, tog de honom med en trappa upp i huset där Dorkas låg. Rummet var fyllt av gråtande änkor, som visade Petrus de förkläden och andra plagg som Dorkas hade gjort åt dem.

⁴⁰ Då sa Petrus till alla att lämna rummet. Sedan böjde han knä och bad. Därefter vände han sig till den döda och sa: Res dig upp, Dorkas, och då öppnade hon sina ögon.

⁴¹ Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och ropade på de troende och änkorna för att de skulle komma in och se att hon levde.

⁴² Nyheten spreds i hela staden och många började tro på Herren.

⁴³ Och Petrus stannade ganska länge i Joppe och bodde under tiden hos garvaren Simon.

Den gode herden

^1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.

³ Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.

⁴ Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.

⁵ Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!

⁶ Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.

En oräknelig skara

⁹ Sedan såg jag en stor skara människor - alltför stor för att kunna räknas - från alla länder, folk och stammar stå inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer.

¹⁰ Och de ropade med hög röst: Frälsningen kommer från vår Gud som sitter på tronen, och från Lammet.

¹¹ Och nu samlade sig alla änglarna runt tronen och runt de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten vid tronen i tillbedjan för Gud.

¹² Amen! sa de. Välsignelse och härlighet och visdom och tacksägelse och ära och kraft och makt tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen!

¹³ Sedan frågade en av de tjugofyra äldste mig: Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?

¹⁴ Nej, Herre, svarade jag, vill du tala om det för mig? Det är de som kommer ur det stora lidandet, sa han. De har tvättat sina kläder rena i Lammets blod.

¹⁵ Det är därför som de står här vid Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska beskydda dem.

¹⁶ De kommer aldrig att bli hungriga eller törstiga igen, och de ska aldrig brännas av middagssolens hetta.

¹⁷ För Lammet, som står framför tronen, ska ge dem mat och vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka bort tårarna från deras ögon.

De judiska ledarna trängs omkring Jesus

^22-23 Det var vinter och Jesus var i Jerusalem, när tempelinvigningsfesten firades. Han gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelargång.

²⁴ Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: Hur länge ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias så säg det öppet.

²⁵ Det har jag redan sagt er, men ni tror det inte, svarade Jesus. De under jag gör i Faderns namn bevisar det.

²⁶ Men ni tror mig inte för ni tillhör inte min fårhjord.

²⁷ Mina får känner igen min röst, och jag känner dem, och de ska följa mig.

²⁸ Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig gå under. Ingen ska ta dem ifrån mig

²⁹ för min Far har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan. Ingen kan stjäla dem från mig.

³⁰ Jag och Fadern är ett.