Revised Common Lectionary (Complementary)
Dom och frälsning i Israels historia
78 En vishetspsalm av Asaf.
Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord!
2 Jag vill öppna min mun
för att tala visdomsord[a],
lägga fram gåtor från gången tid.
3 (A) Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättat för oss
4 vill vi inte dölja för deras barn.
För det kommande släktet
förkunnar vi Herrens lov,
hans makt och de under han gjort.
52 (A) Han lät sitt folk bryta upp
som en fårflock
och förde dem som en hjord
genom öknen.
53 (B) Han ledde dem tryggt,
de behövde inte vara rädda,
deras fiender svaldes av havet.
54 (C) Han förde dem till sitt heliga land,
till det berg som hans högra hand
hade vunnit.
55 (D) Han fördrev hednafolken
framför dem,
han gav dem deras land
som arvedel
och lät Israels stammar bo
i deras hyddor.
56 (E) Men de trotsade och frestade
Gud den Högste,
de höll inte fast
vid hans vittnesbörd.
57 (F) De vek trolöst tillbaka
som sina fäder,
de gav vika som en opålitlig båge.
58 (G) De väckte hans vrede
med sina offerhöjder
och kränkte honom
med sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred,
han förkastade Israel med all kraft.
60 (H) Han övergav sin boning i Shilo[a],
det tält han rest bland människorna.
61 (I) Han gav sin makt i fångenskap
och sin ära[b] i fiendehand.
62 (J) Sitt folk utlämnade han åt svärdet,
han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
deras unga kvinnor
blev utan brudsång.
64 (K) Deras präster föll för svärd,
deras änkor kunde inte
hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur sömn,
som en hjälte bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender
och drog evig skam över dem.
67 Han förkastade Josefs hydda
och utvalde inte Efraims stam,
68 (L) men Juda stam utvalde han,
Sions berg som han älskar.
69 (M) Han byggde sin helgedom
hög som himlen,
grundade den likt jorden för evigt.
27 Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. 28 Då sade Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 (A) Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.” 30 Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
31 Israels barn kallade det manna[a]. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.[b] 32 (B) Och Mose sade: ”Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut ur Egyptens land.” 33 Till Aron sade Mose: ”Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet[c] för att förvaras där.
35 (C) Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. 36 En gomer är en tiondels efa[d].
Mötet i Jerusalem
15 (A) Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 (B) När det nu blev oenighet[a] och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.
4 (C) När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. 5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag.
Brev från församlingen i Jerusalem
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas[a] och dessutom Silas[b], båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:
"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. 24 (A) Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
28 (B) Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"
30 De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 (C) Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. 32 (D) Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. 33 När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. [c] 35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation