Revised Common Lectionary (Complementary)
Fortsättning av föregående psalm
43 (A) Döm mig rättvist, Gud,
ta dig an min sak
mot ett kärlekslöst[a] folk!
Rädda mig från falska
och onda människor,
2 (B) för du, Gud, är min styrka.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sorgsen,
trängd av fiender?
3 (C) Sänd ditt ljus och din sanning.
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig
till ditt heliga berg
och dina boningar,
4 (D) så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud som är min glädje
och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 (E) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Förakt för Herren
6 (A) En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Men om jag är en far,
var är då hedern jag borde få?
Och om jag är en herre,
var är då vördnaden för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster
som föraktar mitt namn.
Och ni frågar:
”Hur har vi föraktat ditt namn?”
7 Genom att ni offrar oren mat
på mitt altare.
Och ni frågar:
”Hur har vi kränkt din renhet?”
Genom att ni säger:
”Herrens bord
betyder ingenting.”
8 (B) Om ni bär fram
ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram
det som är lamt och sjukt,[a]
är inte det något ont?
Kom med sådant
till din ståthållare[b]!
Tror du han blir glad
och tar emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han förbarmar sig över oss.
När det kommer sådant
från era händer,
ska han då ta emot er?
säger Herren Sebaot.
10 (C) Kan inte någon av er
stänga tempeldörrarna,
så att ni inte tänder min altareld
förgäves!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
jag har ingen glädje
i offergåvorna från er hand.
11 (D) Från solens uppgång
till dess nedgång
ska mitt namn vara stort
bland hednafolken.
På varje plats ska man bära fram
rökoffer och rena offergåvor
åt mitt namn.
Ja, mitt namn ska vara stort
bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
”Herrens bord är orent
och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
och fnyser åt det,
säger Herren Sebaot.
Ni kommer med stulna,
halta och sjuka djur
och bär fram det som offer.
Ska jag ta emot det från er
med glädje? säger Herren.
14 Förbannad är den bedragare
som har ett djur av hankön
i sin hjord
och lovar att ge det,
men sedan offrar ett skadat[c] djur
till Herren.
För jag är en stor Kung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat
bland hednafolken.
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 (E) Om ni inte vill höra,
om ni inte tar det till hjärtat
att ge ära åt mitt namn,
säger Herren Sebaot,
då ska jag sända förbannelse
över er.
Jag ska förbanna era välsignelser,
och jag har redan förbannat dem
eftersom ni inte tar det till hjärtat.
3 (F) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
och kasta dynga[d] i ansiktet på er,
dynga från era högtidsoffer,
och ni ska bäras bort
tillsammans med den.
4 (G) Och ni ska förstå
att jag har gett er
denna befallning
för att mitt förbund med Levi
ska bestå, säger Herren Sebaot.
5 (H) Mitt förbund med honom
var liv och frid,
och jag gav honom det
för att han skulle vörda mig.
Och han vördade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många
från deras missgärningar.
7 (I) För prästens läppar
ska bevara kunskap,
och man ska hämta undervisning
från hans mun,
eftersom han är en budbärare
från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
ni har fått många på fall
genom er undervisning.
Ni har fördärvat förbundet
med Levi, säger Herren Sebaot.
9 (J) Därför har jag också gjort er
föraktade och förnedrade
inför hela folket,
för ni har inte hållit er
till mina vägar
utan varit partiska
när ni undervisar.
13 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att komma in[a].
15 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni far omkring över hav och land för att göra en enda till proselyt[b], och när han blivit det gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16 (A) Ve er, blinda ledare! Ni säger: Svär man vid templet betyder det inget, men svär man vid guldet i templet är man bunden vid sin ed. 17 Blinda dårar, vad är störst: guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Svär man vid altaret betyder det inget, men svär man vid gåvan på altaret är man bunden vid sin ed. 19 (B) Ni blinda, vad är störst: gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det, 21 (C) och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 (D) Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23 (E) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin[c] men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. 24 Blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
25 (F) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och hämningslöshet. 26 Blinde farisé, rengör först insidan av bägaren, så blir också utsidan ren.
27 (G) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar[d]. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation