Revised Common Lectionary (Complementary)
Lovsång till Herren för hans seger
25 Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina rådslut från fordom
utför du med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner,
och främlingars fäste skall inte längre vara stad,
det skall aldrig mer byggas upp.
3 Därför skall det mäktiga folket ära dig,
de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
4 Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Ja, som hettan dämpas av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 Herren Sebaot skall på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner,
ja, med bästa vin, väl klarat.
7 Han skall på detta berg göra om intet
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker alla folkslag.
8 Han skall för alltid göra döden om intet.
Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten,
sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.
Ty Herren har talat.
9 På den dagen skall man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss.
Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
Psalm 23
Den gode herden
1 En psalm av David.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus
evinnerligen.
Förmaningar
4 Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, ni mina älskade. 2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare,[a] ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.
4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln