Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 103
Lovprisning till Herren för hans godhet
1 Av David.
Lova Herren, min själ,
ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose veta sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att vakta sin fars får i Sikem. 13 Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vaktar fåren i Sikem. Jag vill skicka dig till dem." Han svarade: "Jag är beredd." 14 Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Sikem. 15 Där mötte han en man medan han gick omkring villrådig på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: "Jag söker efter mina bröder. Säg mig var de vaktar sin hjord." 17 Mannen svarade: "De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan." Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, överlade de om att döda honom. 19 De sade till varandra. "Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar." 21 Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan dem och sade: "Vi kan inte slå ihjäl honom." 22 Och han fortsatte: "Spill inte blod! Kasta honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!" Han ville nämligen rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga livklädnaden som han hade på sig. 24 Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta och fick då se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna följde hans råd. 28 När de midjanitiska[a] köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.
29 När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart skall jag nu ta vägen?" 31 Men de slaktade en bock och tog Josefs livklädnad och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga livklädnaden till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad." 33 Och han kände igen den och sade: "Det är min sons livklädnad. Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." 34 Och Jakob slet sönder sina kläder, svepte säcktyg om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.
36 Men medaniterna[b] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna.
11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. 13 Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. 14 Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. 15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln