Revised Common Lectionary (Complementary)
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
15 (A) Farao[a] fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land[b]. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 (B) Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.
18 (C) När de kom hem till sin far Reguel[c], sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?” 19 De svarade: ”En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren.” 20 Då sade han till sina döttrar: ”Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta[d] med oss.”
21 (D) Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 (E) Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, ”för”, sade han, ”jag har blivit en främling[e] i ett främmande land.”
23 (F) Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.[f]
9 (A) Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar[a],[b] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 (B) Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet[c] har nu fått barmhärtighet.
Ett nytt liv
11 (C) Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 12 (D) Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation