Revised Common Lectionary (Complementary)
Tjänarens lidande och härlighet
13 (A) Se, min tjänare ska handla vist[a].
Han ska bli hög och upphöjd,
mycket hög.[b]
14 (B) Liksom många häpnade över dig,
så ska hans utseende
fördärvas[c] mer än människors
och hans gestalt
mer än Adams barn.
15 (C) Så ska han bestänka[d] många folk.
Inför honom ska kungar
förstummas,
för de får se något
som aldrig berättats för dem
och förstå något de aldrig har hört.[e]
53 (D) Vem trodde vår predikan?
För vem blev Herrens arm
uppenbarad?[f]
2 (E) Som en späd planta
sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet
eller majestät när vi såg honom,
inget utseende som vi drogs till.
3 (F) Han var föraktad
och övergiven av människor,
en smärtornas man
och förtrogen med lidande.
Han var som en
som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi inte
respekterade honom.
4 (G) Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.[g]
5 (H) Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom
för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 (I) Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade Herren på honom.
7 (J) Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Som ett lamm som förs bort
för att slaktas,
som ett får som är tyst
inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.[h]
8 (K) Genom våld och dom
blev han borttagen.
Vem i hans släkte betänker
att när[i] han rycktes bort
från de levandes land,
blev han plågad på grund av
mitt folks brott?
9 (L) Han fick sin grav
bland de ogudaktiga
men var hos en rik vid sin död,
för han hade inte gjort något orätt,
och inget svek fanns i hans mun.[j]
10 (M) Det var Herrens vilja
att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv
till ett skuldoffer[k],
får han se avkomlingar
och leva länge,
och Herrens vilja ska ha framgång
genom hans hand.
11 (N) Genom den möda
hans själ har utstått
får han se[l] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[m] förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga,
och han bär deras skulder.
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
16 (A) Detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med dem.
Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar
i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser
ska jag aldrig mer minnas.[a]
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 (B) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (C) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (D) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 (E) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (F) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (G) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (H) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Den fullkomlige översteprästen
14 (A) När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15 (B) Vi har inte enöverstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 16 (C) Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
7 (A) Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest[a]. 8 (B) Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. 9 (C) När han sedan var fullkomnad[b] blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom,
Jesus blir förrådd och fängslad
18 (A) När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen[a]. Där låg en trädgård[b] som han och hans lärjungar gick in i.
2 Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 3 (B) Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
4 (C) Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" 5 De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: "Jag Är." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. 6 När Jesus sade till dem: Jag Är, ryggade de tillbaka och föll till marken. 7 Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." 8 Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" 9 (D) Ordet som han hade sagt[c] skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda."
10 Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. 11 (E) Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?"
12 (F) Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. 14 (G) Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge[d] följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. 16 Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. 17 Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte."
18 Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 (H) Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."
22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" 24 Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.
Petrus förnekar Jesus igen
25 (I) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet[e]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken[f]. 29 Pilatus[g] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." 31 (J) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon[h]." 32 (K) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 (L) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" 34 Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"
36 (M) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 (N) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 (O) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" 40 Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman[i].
19 (P) Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[j] honom. 2 Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel[k]. 3 Sedan gick de fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas kung!" och slog honom i ansiktet.
4 (Q) Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!"
6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något." 7 (R) Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd. 9 Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 (S) Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 (T) Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: "Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata. 14 Det var förberedelsedagen i påskveckan[l], omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Ska jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
De tog med sig Jesus, 17 (U) och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
19 Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: "Jesus från Nasaret, judarnas kung." 20 Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden[m] och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung." 22 Pilatus svarade: "Det jag skrivit har jag skrivit."
23 (V) När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden[n] var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.[o] Så gjorde nu soldaterna.
25 (W) Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas[p] hustru, och Maria Magdalena. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.
28 Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas[q]: "Jag törstar." 29 Där stod en kruka full med ättikvin[r], och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk[s] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
31 Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas[t] och kropparna tas bort.[u] 32 Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.
33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. 34 I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.[v] 37 Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.[w]
Jesu begravning
38 (X) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. 39 (Y) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra[x] och aloe[y], omkring trettio kilo[z]. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. 41 Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation