Revised Common Lectionary (Complementary)
19 [a]Öppna för mig
rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem
och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig
för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 [b]Stenen som husbyggarna
förkastade
har blivit en hörnsten.[c]
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 [d]Detta är dagen
som Herren har gjort,[e]
låt oss jubla och glädjas i dag[f]!
25 O, Herre, fräls[g]!
O, Herre, ge framgång!
26 [h]Välsignad är han
som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.[i]
27 [j]Herren är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar
fram till altarets horn.[k]
Jesus rider in i Jerusalem
21 (A) När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl[a] bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. 3 Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem[b]." 4 Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
5 Säg till dottern Sion:
Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
på en arbetsåsnas föl.[c]
6 (B) Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7 (C) De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8 (D) Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9 (E) Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna[d], Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
10 När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" 11 (F) Folket svarade: "Det är Profeten[e], Jesus från Nasaret i Galileen."
4 (A) Herren Gud har gett mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att hjälpa den trötte
med mina ord.
Han väcker varje morgon mitt öra,
väcker det till att lyssna
som lärjunge.
5 (B) Herren Gud har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte dragit mig undan.
6 (C) Jag höll fram min rygg
åt dem som slog mig
och mina kinder
åt dem som ryckte ut
mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte
för hån och spott.[a]
7 Herren Gud ska hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte
hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 (D) Den som förklarar mig rättfärdig
är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Låt oss träda fram tillsammans.
Vem är min motpart?
Låt honom komma fram till mig.
9 (E) Se, Herren Gud kommer
att hjälpa mig.
Vem ska då döma mig skyldig?
De ska alla slitas ut som kläder,
mal ska förtära dem.
9 (A) Du utlämnar mig inte
i fiendens hand,
du ställer mina fötter
på rymlig plats.
10 (B) Förbarma dig över mig, Herre,
jag är i nöd!
Grämelse förtär mitt öga,
min själ och min kropp.
11 (C) Mitt liv försvinner i sorg,
mina år i suckan.
Min kraft är bruten
genom min synd[a],
mina ben[b] förtärs
12 (D) för alla mina fienders skull.
Jag har blivit en skam
för mina grannar
och en skräck
för dem som känner mig.
De som ser mig på gatan
flyr för mig.
13 Jag är glömd och borta
ur deras hjärtan, som död,
jag har blivit som ett krossat kärl.
14 (E) Jag hör vad många viskar,
skräck från alla håll!
De gaddar ihop sig mot mig,
smider planer för att ta mitt liv.
15 Men jag litar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16 (F) Min tid är i dina händer.
Rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
5 (A) Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
Judas förråder Jesus
14 (A) Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 (B) och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[a] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Den sista påskmåltiden
17 (C) På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
20 (D) På kvällen låg Jesus till bords[b] med de tolv. 21 (E) Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 (F) Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
Den första nattvarden
26 (G) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 (H) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 (I) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."
30 När de sedan hade sjungit lovsången[c], gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 (J) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.[d] 32 (K) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
33 (L) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." 34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." 35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
Jesus i Getsemane
36 (M) Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane[e], och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." 37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest 38 (N) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." 39 (O) Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
40 Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? 41 (P) Vaka och be att[f] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
43 Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. 44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.
45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er[g]? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. 46 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
Jesus fängslas
47 (Q) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom." 49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom. 50 (R) Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 (S) Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 (T) Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. 53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar[h]? 54 (U) Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"
55 (V) I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. 56 (W) Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Jesus inför Stora rådet
57 (X) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.
59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 (Y) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 63 (Z) Men Jesus var tyst.
Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." 64 (AA) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."[i]
65 (AB) Då rev översteprästen sönder sina kläder[j] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. 66 (AC) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" 67 (AD) Och de spottade honom i ansiktet[k] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet 68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
Petrus förnekar Jesus
69 (AE) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." 71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt[l] avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.
Jesus utlämnas till Pilatus
27 (AF) Tidigt på morgonen tog alla översteprästerna och folkets äldste sitt beslut att de skulle döda Jesus. 2 (AG) De band honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus[m], ståthållaren.
Judas tar sitt liv
3 (AH) Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 (AI) och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för." 5 (AJ) Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig[n].
6 Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7 De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, 10 och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.[o]
Jesus inför Pilatus
11 (AK) Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 (AL) Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?" 14 Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.
15 (AM) Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas[p]. 17 (AN) När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.
19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas. 21 (AO) När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!" 22 Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
24 (AP) När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för." 25 (AQ) Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!" 26 Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla[q] och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 (AR) Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet[r] och samlade hela vaktstyrkan runt honom. 28 De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!" 30 (AS) Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
32 (AT) På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors. 33 (AU) Och när de kom till den plats som kallas Golgata[s], vilket betyder Dödskalleplatsen, 34 (AV) gav de honom vin blandat med galla[t] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 (AW) När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder[u] mellan sig genom att kasta lott. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."
38 (AX) Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 (AY) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet 40 (AZ) och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!" 41 På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: 42 "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. 43 (BA) Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."[v] 44 (BB) På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör
45 (BC) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[w] som varade fram till nionde timmen.[x] 46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[y]
47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!" 48 (BD) En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.[z]
51 (BE) Då brast förhänget[aa] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. 53 Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
55 (BF) Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.
Jesus begravs
57 (BG) När det blev kväll kom en rik man från Arimatea[ab] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.
59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.
En vaktstyrka bevakar graven
62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[ac], samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 (BH) och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64 (BI) Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
65 Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan." 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Jesus inför Pilatus
11 (A) Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 (B) Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?" 14 Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.
15 (C) Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas[a]. 17 (D) När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.
19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas. 21 (E) När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!" 22 Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
24 (F) När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för." 25 (G) Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!" 26 Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla[b] och utlämnade honom till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
27 (H) Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet[c] och samlade hela vaktstyrkan runt honom. 28 De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!" 30 (I) Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
32 (J) På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors. 33 (K) Och när de kom till den plats som kallas Golgata[d], vilket betyder Dödskalleplatsen, 34 (L) gav de honom vin blandat med galla[e] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 (M) När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder[f] mellan sig genom att kasta lott. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."
38 (N) Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 (O) De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet 40 (P) och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!" 41 På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: 42 "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. 43 (Q) Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."[g] 44 (R) På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.
Jesus dör
45 (S) Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[h] som varade fram till nionde timmen.[i] 46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[j]
47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!" 48 (T) En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.[k]
51 (U) Då brast förhänget[l] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. 53 Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation