Revised Common Lectionary (Complementary)
Herrens tjänare ska bli föraktad
13 Min tjänare ska ha framgång. Han ska bli högt uppsatt.
14-15 Ändå ska många bli förvånade när de får se honom, ja, till och med främmande folk och deras kungar. De ska stå fullkomligt stumma inför honom, för de ska se och förstå vad ingen talat om för dem tidigare. De ska se min tjänare slagen och blödande, så vanställd att man ska ha svårt att se att det är en människa. Men genom detta ska han rena många nationer.
53 Men vem vill tro vårt budskap! Vem vill lyssna? För vem ska Gud uppenbara sin frälsande kraft?
2 För Gud var han som ett färskt, grönt skott, som sköt upp från en rot i en torr och steril mark. Men i våra ögon var han inte på något sätt tilldragande. Det fanns ingenting hos honom som behagade oss.
3 Vi föraktade honom och övergav honom, han var en sorglig syn, drabbad av lidande! Vi vände honom ryggen och såg åt ett annat håll när han gick förbi. Vi avskydde honom och förstod inte vem han var.
4 Ändå var det vårt lidande han bar och våra sorger som tyngde honom. Vi trodde att hans lidande var ett straff från Gud för hans egna synder,
5 men det var för vår skull han blev sårad och slagen. Han blev misshandlad för att vi skulle få frid. Han blev straffad, men vi blev friade! I hans sår finns det helande för oss!
6 Det var vi som gick vilse som får. Det var vi som lämnade Guds stigar för att gå våra egna vägar. Ändå lade Gud alla våra skulder och synder på honom!
7 Han var pressad och plågad, men ändå sa han inget till sitt försvar. Han var som ett lamm, som förs bort för att slaktas. Och som ett får står tyst när man klipper det, så stod han tyst framför dem som dömde honom.
8 Från anklagelser och rättegång förde de bort honom för att dödas. Men vilka bland folket insåg den dagen att det var deras synder han dog för? Vem förstod att han led i deras ställe?
9 Han begravdes som en brottsling i en rik mans grav, men han hade inte gjort något brottsligt, och han hade aldrig sagt ett ont ord.
10 Men det var ändå Herrens plan att krossa honom och lägga detta lidande på honom. När han väl har offrats för synden, ska han få många arvingar. Han ska få liv igen, och Guds plan ska ha framgång genom honom.
11 När han ser resultatet av sitt lidande ska han känna sig tillfreds. På grund av vad han, min rättfärdige tjänare, har gjort ska många bli rättfärdiga inför Gud. Han ska bära alla deras synder.
12 Därför ska jag ge honom all den ära som tillkommer den som är stor och mäktig, för han har gett sitt liv i döden. Han betraktades som en syndare när han bar mångas synder och ingrep för deras skull och bar fram deras sak inför Gud.
Nödrop och vånda
1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?
3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,
4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.
6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.
7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.
8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.
9 Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?
10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!
13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.
14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.
15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,
16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.
17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!
19 De kastar tärning om mina kläder.
20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!
22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.
23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.
24 Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,
25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.
26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.
27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.
28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.
29 Herren är kung och regerar över alla folk.
30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.
31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.
32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.
16 Detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk: Mina lagar ska råda över deras tankar och deras handlande, och de ska alltid veta min vilja och alltid vilja lyda den.
17 Och sedan tillägger han: Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder och laglösa handlingar.
18 När nu synderna har blivit förlåtna och glömda en gång för alla, finns det inget behov av fler offer.
Att leva av tro
19 Kära bröder, därför kan vi nu tack vare Jesu blod gå rakt in i det allraheligaste där Gud är.
20 Denna nya och livgivande väg öppnades för oss när Kristus offrade sin kropp och förhänget som skymde vägen till Gud revs itu.
21 Vår store överstepräst regerar över Guds hus. Låt oss därför gå direkt in till Gud själv
22 i uppriktighet och vara helt förvissade om att han ska ta emot oss. Han har ju med sitt blod befriat vårt inre från synd, och genom dopet i vatten har vi visat att också våra kroppar fått sin delaktighet i synden avtvättad och ställts till hans förfogande.
23 Låt oss därför stadigt hålla fast vid det hopp vi bekänner oss till, för vi kan lita på att Gud håller sitt löfte till oss.
24 Låt oss överträffa varandra i att vara hjälpsamma och vänliga mot varandra och i att göra gott.
25 Låt oss nu inte svika och utebli från våra sammankomster utan uppmuntra varandra, särskilt nu när dagen för hans återkomst närmar sig.
Jesus är vår överstepräst
14 Men Jesus, Guds Son och vår store överstepräst, har farit upp genom himlarna till Gud, och han kan hjälpa oss. Låt oss därför aldrig sluta upp med att tro på honom.
15 Han är en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han har blivit frestad på samma sätt som vi, även om han inte en enda gång föll för frestelserna och syndade.
16 Låt oss därför frimodigt och utan rädsla gå ända fram till Guds tron och stanna där för att ta emot hans barmhärtighet och för att finna nåd och hjälp just när vi behöver det.
7 Medan han var kvar här på jorden bad Kristus Gud under tårar och ångest att rädda honom från döden. Och Gud hörde hans bön på grund av hans fullständiga lydnad.
8 Fastän Jesus var Guds Son, måste han av egen erfarenhet lära sig att lyda, även om det innebar lidande.
9 Och därför att han inte gav upp utan bevisade sig vara fullkomlig, kan han ge evigt liv till alla dem som lyder honom.
Jesus blir förrådd och arresterad
18 Sedan Jesus bett denna bön gick han tillsammans med lärjungarna till andra sidan av Kidrondalen där det fanns en lund med olivträd.
2 Judas, förrädaren, kände till platsen för Jesus hade ofta varit där med sina lärjungar.
3 Översteprästerna och fariseerna hade låtit Judas få med sig en grupp romerska soldater och poliser. Med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de nu till olivlunden.
4-5 Jesus visste precis vad som skulle hända. Han gick då fram till dem och frågade: Vem söker ni? Jesus från Nasaret, svarade de.Det är jag, förklarade han. Också Judas, förrädaren, stod där tillsammans med dem.
6 Och när Jesus sa vem han var föll alla baklänges till marken!
7 En gång till frågade han dem: Vem söker ni? Och de ropade igen: Jesus från Nasaret.
8 Jag har ju redan sagt er att det är jag.'Om det är mig ni söker så låt de andra gå.
9 Så gick det i uppfyllelse som Jesus förut hade sagt när han bad: Jag har inte förlorat en enda av dem du gav mig.
10 Petrus tog då sitt svärd och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.
11 Men Jesus sa till Petrus: Stoppa undan svärdet. Ska jag dra mig undan det lidande som det är Faderns vilja att jag ska utstå?
Jesus förhörs av Hannas
12 De judiska poliserna och soldaterna med sin befälhavare grep då Jesus och band honom.
13 Först tog de honom till Hannas, Kajafas svärfar. Kajafas var överstepräst det året,
14 och det var han som hade sagt till de judiska ledarna: Det är bättre att en dör för alla.
15 Petrus följde efter dem, tillsammans med en av de andra lärjungarna som kände översteprästen. Denne fick tillåtelse att komma in på gården,
16 medan Petrus stod kvar utanför grinden. Den andre lärjungen gick sedan och talade med flickan som stod vakt vid grinden, och hon släppte in Petrus.
17 Flickan frågade då Petrus: Är inte du en av Jesu lärjungar? Nej, sa han, det är jag inte.
18 Poliserna och tjänarna stod runt en eld som hade gjorts upp eftersom det var kallt. Och Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.
19 Inne i huset började översteprästerna fråga ut Jesus om lärjungarna och vad han hade lärt dem.
20 Jesus svarade: Alla vet vad jag har undervisat om för jag har hela tiden predikat i synagogan och i templet. Alla de judiska ledarna har hört mig, och jag har inte sagt något i hemlighet som jag inte har sagt offentligt.
21 Varför ställer ni den här frågan till mig? Fråga dem som hört mig. En del av dem är här. De vet vad jag har sagt!
22 En av soldaterna som stod där slog då till Jesus med knytnäven. Ska du svara översteprästen på det sättet? röt han.
23 Bevisa att jag ljög, svarade Jesus. Slår du en människa för att hon säger sanningen?
24 Då skickade Hannas Jesus bunden till översteprästen Kajafas.
Petrus förnekar att han känner Jesus
25 Petrus stod alltjämt vid elden och värmde sig. Då frågade man honom: Är inte du en av hans lärjungar? Absolut inte, svarade han.
26 Men då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man vars öra Petrus högg av: Såg inte jag dig därute i olivlunden tillsammans med Jesus?
27 Då nekade Petrus än en gång, och just då gol en tupp.
Jesus förhörs av Pilatus
28 Förhöret inför Kajafas slutade först tidigt på morgonen. Därifrån fördes Jesus till den romerske landshövdingens palats. Men de judar som anklagade honom gick själva inte in i palatset, för enligt de religiösa föreskrifterna skulle de då bli orena och inte kunna äta påsklammet.
29 Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? Vad är det han har gjort?
30 Vi skulle inte arresterat honom, om han inte hade varit en brottsling, svarade de.
31 För då bort honom och döm honom själva efter era egna lagar, sa Pilatus till dem.Men vi vill ha honom korsfäst, sa de, och vi behöver ditt tillstånd.
32 Därigenom uppfylldes Jesu ord om hur han skulle avrättas.
33 Pilatus gick då tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus. Är du judarnas kung? frågade han honom.
34 Ställer du den frågan som romersk landshövding eller är det judarna som vill veta det? svarade Jesus.
35 Jag är väl ingen jude? snäste Pilatus. Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?
36 Då svarade Jesus: Jag är inte en jordisk kung. Om jag hade varit det hade mina efterföljare kämpat för mig när jag arresterades av de judiska ledarna. Men mitt rike är inte av denna världen.
37 Pilatus svarade: Då är du alltså en kung? Ja, sa Jesus. Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.
38 Vad är sanning? utropade Pilatus. Sedan gick han ut till folket igen och sa till dem: Enligt min mening är han inte skyldig till något brott.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
39 Men som vanligt brukar jag varje påsk frige en fånge. Om ni vill, ska jag därför släppa judarnas kung.
40 Men de ropade tillbaka: Nej! Inte honom, utan Barabbas! (Barabbas var en rånare).
19 Då gav Pilatus order om att Jesus skulle piskas med ett blygissel.
2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och tryckte fast den på hans huvud och satte sedan på honom en mantel av purpurrött tyg, den kungliga färgen.
3 Leve judarnas kung! hånade de honom, och de slog honom med knytnävarna.
4 Pilatus gick ut igen till judarna och sa: Jag tänker föra ut honom till er nu, men ni ska veta att jag inte finner honom skyldig.
5 Då kom Jesus ut med törnekronan och purpurmanteln på sig, och Pilatus sa: Se, här är mannen!
6 Men när översteprästerna och de judiska ledarna fick se honom, började de ropa: Korsfäst honom, korsfäst honom!Ni får korsfästa honom, sa Pilatus. Jag finner honom inte skyldig.
7 De svarade: Enligt våra lagar ska han dö, för han har kallat sig Guds Son.
8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer förskräckt.
9 Han förde in Jesus i palatset igen och frågade honom: Var kommer du ifrån? Men Jesus svarade honom inte.
10 Tänker du inte svara mig? frågade Pilatus. Fattar du inte att jag har makt att ge dig fri eller att korsfästa dig?
11 Då sa Jesus: Du skulle vara maktlös om inte Gud gett dig makt över mig. Därför är skulden större hos dem som överlämnade mig åt dig.
12 Då försökte Pilatus på nytt att frige Jesus, men de judiska ledarna sa: Om du friger den här mannen är du inte kejsarens vän. För den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.
13 När Pilatus hörde detta förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarbänken på den stenlagda terrassen (på hebreiska kallas den Gabbata).
14 Klockan var nu ungefär tolv dagen före påsk, den dag då man förbereder högtiden.Och Pilatus sa till judarna: Här är er kung.
15 Bort med honom, skrek de, bort med honom. Korsfäst honom!Vad menar ni? Ska jag verkligen korsfästa er kung? frågade Pilatus.Vi har ingen kung utom kejsaren, ropade översteprästerna tillbaka.
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till dem för att korsfästas.
Jesus förs bort för att korsfästas
17 Så fick de Jesus dömd till slut, och de förde honom ut ur staden. Han var tvungen att själv bära sitt kors till en plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
Jesus blir korsfäst
18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra män, en på vardera sidan om honom.
19 Och Pilatus satte upp ett anslag över honom med texten: JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG.
20 Platsen där Jesus korsfästes låg nära staden, och anslaget var skrivet på hebreiska, latin och grekiska, så att många människor kunde läsa det.
21 Då gick översteprästerna till Pilatus och krävde: Ändra det från 'judarnas kung' till 'Han har sagt: Jag är judarnas kung.'
22 Pilatus vägrade och svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Det ska stå precis som det står.
23-24 När soldaterna hade korsfäst Jesus delade de upp hans kläder i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till manteln visade det sig att den var vävd i ett stycke utan söm. Då sa de: Låt oss spela tärning för att se vem som får den. Därmed uppfylldes det Skriftens ord som säger: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min mantel. Och det var just vad de gjorde.
25 Intill korset där Jesus hängde stod hans mor och hennes syster, den Maria som var hustru till Kleopas, samt Maria från Magdala.
26 När Jesus såg sin mor stå där bredvid den lärjunge han älskade, sa han till henne: Han ska nu vara din son.
27 Och till lärjungen sa han: Hon är din mor! Och från den stunden tog han hand om henne.
Jesus dör på korset
28 Jesus visste att hans uppdrag nu var avslutat, och för att uppfylla Skriften sa han: Jag är törstig.
29 Man doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopsgren och förde den till hans läppar.
30 När Jesus hade smakat på det ropade han: Det är fullbordat. Därefter böjde han ner huvudet och dog.
31 De judiska ledarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset till nästa dag, som var sabbatsdag (och en mycket speciell sådan, för det var påsk). De bad därför Pilatus att ge order om att männens ben skulle slås sönder så att kropparna kunde tas ner.
32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs tillsammans med Jesus.
33 Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.
34 En av soldaterna stack ändå ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.
35 Det finns en som kan vittna om det, eftersom han själv såg det med egna ögon. Hans berättelse är tillförlitlig och sann och honom kan ni tro på.
36-37 Soldaterna gjorde detta för att de ord i Skriften skulle uppfyllas som säger: Inget av hans ben ska slås sönder och de ska se upp till honom som de har genomborrat.
Jesus begravs
38 Efteråt bad Josef av Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig lärjunge till Jesus, om tillstånd att ta ner Jesu kropp. Pilatus beviljade det, och Josef kom och tog ner den.
39 Nikodemos, mannen som hade kommit till Jesus en natt, var också med och han hade med sig trettio kilo balsameringsolja, gjord av myrra och aloe.
40 Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.
41 Platsen där man hade korsfäst Jesus låg nära en träddunge, där det fanns en ny grav som aldrig använts.
42 Och på grund av brådskan före sabbaten och därför att graven låg nära, lade de honom just där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®