Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁰ Jag är i mina bästa år, och jag måste lämna livet. Jag har berövats resten av det, och nu måste jag gå till dödsriket. Aldrig mer ska jag få se Herren i de levandes land.

¹¹ Aldrig mer ska jag få se mina vänner här i världen.

¹² Mitt liv har tagits ner som en herdes tält. Min livsväv har skurits ner från vävbommen och rullats ihop efter arbetet. Dag och natt hänger mitt liv som på en tråd.

¹³ Hela natten jämrade jag mig. Det var som att bli söndersliten av lejon.

¹⁴ I min yrsel skrek jag som en svala och kuttrade som en duva, och mina ögon sved av trötthet när jag sökte efter hjälp. 'O Gud

¹⁵ Men vad ska jag säga? För det är ju Gud själv som har talat och låtit detta ske. Jag får vandra i ödmjuk tacksamhet den tid jag har kvar.

¹⁶ Herre, din fostran är god och ger liv och hälsa. Men du har gjort mig frisk, Herre, och låter mig få leva!

¹⁷ Nu kan jag förstå alltsammans. Det var nyttigt för mig att gå igenom denna prövning, för du har i din kärlek räddat mig från döden. Du har förlåtit alla mina synder.

¹⁸ Döda kan inte prisa dig. De har inget hopp och ingen glädje.

¹⁹ De levande, och bara de levande, kan prisa dig som jag gör i dag. Från far till son berättar man om din trofasthet.

²⁰ Herren har gjort mig frisk! Nu ska jag sjunga lovsång i templet till stränginstrument.

Jerikos murar rasar

6 Portarna till Jeriko hölls stängda, därför att stadens invånare var rädda för israeliterna, och ingen tilläts passera varken ut eller in.

² Jeriko med dess kung och alla soldater är redan besegrat, sa Herren till Josua. Jag har gett dem i din hand!

^3-4 Hela er armé ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. Sju präster ska gå framför arken, och var och en av dessa ska ha en basun av horn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i sina basuner.

⁵ Och när de blåser en långt utdragen ton, ska folket ropa allt vad de orkar. Då kommer stadens murar att rasa, och var och en ska då gå rakt in i staden.

^6-9 Josua sammankallade prästerna och gav order. De beväpnade männen skulle leda processionen, följda av sju präster som skulle blåsa i basunerna. Efter dem skulle prästerna komma med arken, följda av en eftertrupp.

¹⁰ Ni måste vara alldeles tysta, sa Josua till folket. Det är bara basunerna som ska höras, och ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt, men då ska ni också ropa så det verkligen hörs!

¹¹ Den dagen bars arken runt staden en enda gång, och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten.

^12-14 I gryningen följande dag gick de ännu en gång runt staden och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.

¹⁵ I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden inte bara en gång utan sju gånger.

¹⁶ Under det sjunde varvet blåste prästerna en långt utdragen ton i basunerna, och Josua gav följande order: Ropa högt för Herren har gett oss staden!

¹⁷ Döda alla utom Rahab och dem som är i hennes hus, för hon skyddade våra spioner.

¹⁸ Ni ska inte ta något byte, för allt ska förstöras. Om ni inte gör som jag säger, kommer olycka att drabba oss alla.

¹⁹ Men allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller av järn ska helgas åt Herren och läggas i hans skattkammare.

²⁰ När folket hörde den långa tonen från basunerna ropade de så mycket de orkade. Då rasade Jerikos murar plötsligt ihop framför ögonen på dem, och folket trängde in i staden och intog den.

²¹ De utplånade allt levande, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får, åsnor, ja, allt.

²⁹ Israels folk trodde på Gud och gick rakt igenom Röda havet, som om det varit torr mark. Men när egyptierna som förföljde dem försökte göra samma sak, drunknade de allesammans.

³⁰ Israels folk trodde på Gud också när Jerikos murar föll, sedan de hade vandrat runt dem i sju dagar som Gud hade befallt.

³¹ Den prostituerade flickan Rahav trodde på Gud och hans kraft och visade det när hon vänligt tog emot spejarna i sitt hem. Därför blev hon inte dödad tillsammans med alla de andra i staden, när de vägrade att lyda Gud.

³² Behöver jag säga något mer? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David och Samuel och alla profeterna.

³³ De trodde allihop på Gud, och därför besegrade de nationer och kungariken, och regerade med kärlek och rättvisa och fick se Guds löften uppfyllas. De tvingade ihop lejons käftar,

³⁴ släckte den brinnande ugnens lågor och undgick att bli dödade med svärd. En del fick styrka på nytt efter att ha varit sjuka och svaga. Andra fick väldiga krafter och utmärkte sig i krig och fick hela arméer att vända om och fly.

³⁵ Och en del kvinnor fick genom tron tillbaka sina nära och kära från döden.Andra blev torterade till döds. De föredrog att dö framför att vända sig bort från Gud och bli frisläppta, för de visste att de en gång skulle uppstå till ett bättre liv.

³⁶ Man hånskrattade åt somliga och piskade dem blodiga. På andra satte man bojor eller låste in dem i fängelsehålor.

^37-38 En del stenade man till döds och andra sågade man itu eller dödade med svärd. En del gick klädda i hudar från får och getter. De vandrade genom öknar och över berg och gömde sig i grottor och hålor. De var hungriga och sjuka och illa behandlade, alltför goda för den här världen.

³⁹ Och ingen av dessa trosmänniskor fick ta emot allt som Gud hade lovat dem, fastän de trodde på Gud.

⁴⁰ Gud ville nämligen att de skulle vänta och få del av den ännu bättre belöning som väntar oss.

Guds fostran bevisar hans kärlek

12 Låt tanken på alla dessa trons hjältar sporra oss så som en idrottsman sporras av sin publik. Och låt oss göra oss av med allt som hindrar oss och håller oss tillbaka, framför allt synden som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss löpa med uthållighet i det lopp vi har framför oss.

² Se på Jesus, som både har visat oss trons väg och vill hjälpa oss att nå målet. Han var villig att dö en skamlig död på korset, eftersom han visste vilken glädje han skulle vinna efteråt. Nu sitter han på hedersplatsen vid Guds tron.