Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 130
Ur djupaste nöd
1 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
3 Om du, Herre, tillräknar missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
för att man skall frukta dig.
5 Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren,
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd,
full lösepenning finns hos honom.
8 Det är han som skall friköpa Israel
från alla dess missgärningar.
9 "Vem kan han lära förstånd?
För vem förklarar han budskapet?
Dem som just är avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10 Ty det är bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!"[a]
11 Ja, genom stammande läppar
och på främmande språk
skall han tala till detta folk,
12 han som en gång sade till dem:
"Här är viloplatsen, låt den trötte vila.
Här är vederkvickelse."
Men de ville inte höra.
13 Och Herrens ord blev för dem
"bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där."
Så skall de, bäst de går,
falla baklänges och krossas,
bli snärjda och fångade.
7 Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. 8 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. 9 Var gästfria mot varandra utan att klaga. 10 Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 11 Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
Glädje mitt under lidandet
12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.[a] 16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? [b] 19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln