Revised Common Lectionary (Complementary)
10 När Gud såg att folket upphörde med sin ondska ångrade han sina planer på att förgöra dem och fullföljde dem inte.
Jona blir arg på Gud
4 Det förargade Jona mycket att Gud ändrade sina planer,
2 och han klagade inför Herren över det: Detta är precis vad jag trodde du skulle göra, Herre, när jag var hemma i mitt eget land och du första gången sa till mig att gå hit. Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarsis, för jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, som sällan blir vred men är god och omtänksam. Jag visste hur lätt det skulle vara för dig att ändra dina planer på att förgöra detta folk.
3 Döda mig nu, Herre! Jag vill bara dö nu när inget av det jag sa till dem kommer att hända.
4 Då sa Herren: Är det verkligen rätt att bli arg för den sakens skull?
5 Jona blev stött och gick ut till en plats öster om staden. Där gjorde han ett tak av löv för att få lite skugga medan han satt och väntade på vad som skulle hända med staden.
6 Herren lät då en ricinbuske växa upp och ge Jona skugga under sina stora löv. Jona blev glad och tacksam över busken.
7 Men nästa morgon såg Gud till att maskar åt av busken som snart vissnade och dog.
8 När solen var som hetast befallde Gud en östanvind att blåsa på Jona, och den brände hans huvud tills han inte längre härdade ut utan bara önskade sig döden:Döden måste vara bättre än det här, klagade han.
9 Då sa Gud till Jona: Är det verkligen rätt av dig att bli så upprörd över att busken dog? Ja, det är det! Jag är så arg att jag kan dö, svarade Jona.
10 Då sa Herren: Du tycker synd om dig själv när busken som skuggar dig vissnar ner och dör, trots att du inte själv har gjort ett dugg för att den skulle växa där.
11 Varför skulle jag då inte få förbarma mig över Nineves 120.000 invånare, som lever i ett djupt andligt mörker, och all den boskap som också finns där? Visst har jag rätt att tänka på dem och deras väl!
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
21 Att få leva ger mig fler tillfällen att göra något för Kristus, och att dö, ja, det är faktiskt ännu bättre!
22 Och om livet ger mig fler möjligheter att vinna människor för Kristus, så vet jag inte vad som är bäst, att leva eller att dö.
23 Ibland vill jag leva, och andra gånger vill jag det inte, för jag längtar efter att få bryta upp härifrån och vara hos Kristus. Det skulle vara mycket bättre för mig än att vara här!
24 Men å andra sidan kan jag vara till större hjälp för er, om jag stannar kvar här.
25 Innerst inne vet jag att jag fortfarande behövs här på jorden, och därför kommer jag att stanna här ännu en tid för att hjälpa er att växa och bli lyckliga i er tro.
26 Och när jag kommer, kommer det att ge er anledning till att tacka Jesus Kristus för att han bevarar mig.
27 Men vad som än händer med mig ska ni alltid komma ihåg att leva som kristna bör göra, så att jag även i fortsättningen vare sig jag träffar er igen eller inte, får glädjande rapporter om att ni står sida vid sida, med ett enda gemensamt syfte: att predika de goda nyheterna.
28 Var inte rädda för vad era motståndare kan hitta på. Er frimodighet kommer att visa dem att de själva är på väg mot undergång, men för er kommer det att vara ett tecken på att Gud är med er, och att han har gett er evigt liv.
29 Ni har nämligen fått förmånen att inte bara tro på Kristus utan också att lida för honom.
30 Vi står sida vid sida i denna strid. Ni har sett mig lida för honom, och som ni vet är jag också just nu mitt uppe i en stor och svår kamp.
Liknelsen om den generöse arbetsgivaren
20 Här följer en annan berättelse som också är en bild av himmelriket: En man, som hade en stor egendom, gick tidigt en morgon ut för att anställa arbetare till sina skördefält.
2 De kom överens om dagspenningen och männen gick sedan ut till arbetet.
3 Några timmar senare gick mannen ut igen och fick då se några andra män stå arbetslösa på torget.
4 Han skickade iväg också dem till fälten och lovade att han vid dagens slut skulle betala dem vad som var rimligt.
5 Vid middagstid och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem på kvällen var han i staden igen och såg då ytterligare några män som stod där sysslolösa. Han frågade dem: 'Varför har ni inte arbetat på hela dagen?'
7 'Därför att ingen har anställt oss
8 När kvällen kom bad mannen sin kamrer att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, och då börja med dem som kom sist.
9 När de män som börjat arbeta klockan fem tog emot sin betalning, fick var och en en hel dagslön.
10 När därför männen som anställts först kom för att få sin lön, trodde de att de skulle få mycket mer. Men de fick också samma belopp.
11-12 Då började de protestera: 'De här karlarna har bara hållit på en timme och ändå betalar du dem lika mycket som oss. Och vi som arbetat hela dagen i den brännande hettan.'
13 'Min vän
14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön.
15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina pengar? Och varför blir ni så arga över att jag är så generös?'
16 Så ska de sista bli de första och de första de sista.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®