Revised Common Lectionary (Complementary)
12 Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!
13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.
16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.
18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!
20 Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.
21 Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!
22 Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!
16 På tredje dagens morgon utbröt ett väldigt åskväder. Ett stort moln sänkte sig över berget, och det hördes en lång, utdragen ton som från en basun. Folket bävade.
17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud vid foten av berget.
18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget darrade som under en jordbävning.
19 Basunljudet blev allt starkare. Mose talade med Herren, och Herren svarade med hög röst.
20 Herren steg ner på bergets topp och kallade upp Mose till sig.
21 Herren sa till Mose: Gå tillbaka och varna folket för att överträda gränslinjen. De får inte komma upp här för att se Gud, för då ska många dö.
22 Till och med prästerna måste rena sig, för att Herren inte ska förgöra dem.
23 Men folket kan inte komma upp på berget, invände Mose. Du sa att de inte fick det, och du sa till mig att dra en gräns runt berget, som de inte fick överskrida, därför att området innanför den tillhör Gud.
24 Men Herren sa: Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men låt inte prästerna och folket gå över gränsen eller försöka att komma hit upp, för då måste jag döda dem.
25 Mose gick då tillbaka ner till folket och påminde dem om vad Gud hade sagt.
14 för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.
15 Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i hans familj, och ropa: Far, far till honom.
16 För hans helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn.
17 Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus, är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®