Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud räddar mig

^1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.

³ Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.

⁴ Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.

⁵ Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.

⁶ Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!

⁷ Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!

⁸ Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!

⁹ Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!

¹⁰ Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.

¹¹ Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.

¹² Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!

² I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården.

³ Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak.

⁴ När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får,

⁵ skickade han tio av sina män till Karmel för att säga:

⁶ Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger.

⁷ Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel.

⁸ Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig.

⁹ Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar.

¹⁰ Vem är den där David? frågade han. Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar.

¹¹ Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?

¹² Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt.

¹³ Ta på er svärden! sa David och spände på sig sitt eget.David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.

¹⁴ Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem.

^15-16 Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss.

¹⁷ Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon.

¹⁸ Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor.

¹⁹ Skynda er i förväg, så ska jag följa efter, sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra.

²⁰ När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin.

²¹ David hade sagt till sig själv: Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar.

²² Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon.

Dra inte en medkristen inför rätta

6 Hur kommer det sig att ni, när ni har något emot en annan kristen, drar honom inför rätta och ber en världslig domstol avgöra fallet, i stället för att ta upp det inför kristna bröder?

² Vet ni inte att vi kristna en dag ska döma och styra världen? Varför avgör ni då inte dessa småsaker bland er själva?

³ Vi ska döma själva änglarna i himlen? Då bör vi väl klara av vardagliga tvister.

⁴ Varför går ni då till domare som står utanför församlingen och som inte ens är kristna?

⁵ Ni borde skämmas! Finns det ingen i församlingen som är vis nog att vara skiljedomare?

⁶ I stället stämmer en kristen sin broder i Kristus och anklagar honom inför dem som inte är kristna.

⁷ Att överhuvudtaget anklaga varandra är ett nederlag för er som kristna. Varför inte bara acceptera att bli illa behandlade och lämna saken så? Det är mycket mer hedrande för Herren om ni avstår er rätt när ni blir bedragna.

⁸ I stället är det ni som handlar fel och bedrar andra, ja, till och med era egna bröder.

Ställ din kropp i Guds tjänst

^9-10 Vet ni inte att de som handlar på det sättet inte har någon del i Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som tillber avgudar, är otrogen i sitt äktenskap eller ägnar sig åt sexuella perversiteter kommer att få någon del i Guds rike. Inte heller tjuvar och rånare, giriga människor, drinkare och förtalare.

¹¹ Det fanns en tid när några av er levde på det sättet, men nu har ni tvättats rena från era synder, ni har helgats och Gud har tagit emot er på grund av vad Herren Jesus Kristus och Guds Ande har gjort för er.