Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren beskyddar oss

121 Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?

² Min hjälp kommer ifrån Herren, som har skapat himmel och jord.

^3-4 Han kommer aldrig att tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.

⁵ Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig.

⁶ Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.

⁷ Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.

⁸ Han vakar över dig när du kommer och när du går. Ja, han ska bevara dig för evigt.

Synen med de levande varelserna

^1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.

⁴ I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.

⁵ Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,

⁶ men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.

⁷ Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.

⁸ Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.

⁹ De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.

¹⁰ Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

¹¹ Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.

¹² Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.

¹³ De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.

¹⁴ De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

¹⁵ Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.

¹⁶ Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.

¹⁷ Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.

¹⁸ Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.

^19-21 När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.

²² Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.

²³ Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.

²⁴ När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.

²⁵ När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.

¹⁹ Därefter åt han och fick så krafterna tillbaka.

Saul predikar frimodigt

²⁰ Han stannade hos de troende i Damaskus några dagar, och så snart det var möjligt gick han till synagogan, för att inför alla berätta de goda nyheterna att Jesus verkligen är Guds Son.

²¹ Alla som hörde honom blev häpna och frågade: Är inte det här samme man som i Jerusalem så häftigt har förföljt alla som var anhängare till Jesus? Vi har hört att han kom hit för att arrestera dem allesammans och ta dem med sig som fångar till översteprästerna.

²² Men Saul uppträdde med allt större kraft, och judarna i Damaskus kunde inte säga emot honom när han bevisade att Jesus verkligen är Kristus.

²³ Efter en tid beslutade de judiska ledarna sig för att döda Saul.

²⁴ Men Saul fick höra om deras planer och att de bevakade stadsportarna natt och dag och var beredda att mörda honom.

²⁵ En natt firade därför några av hans nyomvända vänner ner honom från stadsmuren i en korg.

²⁶ När han sedan kom till Jerusalem försökte han träffa de troende, men alla var rädda för honom och ingen vågade lita på honom.

²⁷ Då följde Barnabas med honom till apostlarna och berättade för dem hur Saul hade sett Herren på Damaskusvägen, och om vad Herren hade sagt till honom och om hur han sedan ivrigt predikat om Jesus.

²⁸ Då accepterade de honom. Därefter var han ständigt tillsammans med de troende

²⁹ och talade frimodigt i Herrens namn. Men några grekisktalande judar, som han diskuterade med, sammangaddade sig för att mörda honom.

³⁰ När de andra troende hörde talas om detta, tog de honom med sig till Caesarea och skickade sedan iväg honom till hans hemstad Tarsos.

³¹ Nu levde församlingarna i Judeen, Galileen och Samarien i fred. De troende växte till i lydnad och lärde sig att leva i Herrens fruktan, och under den helige Andes ledning kom många fler till tro.