Revised Common Lectionary (Complementary)

Gammal och orkeslös, men Gud hjälper

^1-2 Herre, hos dig söker jag skydd. Låt mig inte gå under! Rädda mig från mina fiender, för du är rättfärdig! Kom till min hjälp! Lyssna till min bön och rädda mig.

³ Var mitt skydd, en stark klippa, dit jag alltid får komma och där jag är skyddad för alla anfall. Du har ju bestämt dig för att rädda mig.

⁴ Befria mig, Gud, från dessa orättfärdiga och grymma människor som håller mig i sina klor.

⁵ Herre, du är mitt enda hopp. Jag har trott på dig sedan jag var ung.

⁶ Ja, du har varit med mig sedan jag föddes och du har alltid hjälpt mig. Därför vill jag prisa dig så länge jag lever.

Sidkia regerar i Juda

¹¹ Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem.

¹² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, för han vägrade att ta råd av profeten Jeremia, som gav honom budskap från Herren.

¹³ Han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, trots att han svurit att vara lojal. Sidkia var en envis och hårdhjärtad man som inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

¹⁴ Alla ledande personer bland folket började mer och mer att tillbe grannfolkens avgudar och vanhelgade på så sätt Herrens tempel i Jerusalem.

¹⁵ Herren, deras förfäders Gud, sände gång på gång sina profeter för att varna dem, för han hade medlidande med dem och sörjde över templet.

¹⁶ Men folket hånade dessa Guds budbärare och föraktade vad de sa, och till slut kom Herrens vrede ohjälpligt över dem.

Templet förstörs

¹⁷ Herren lät kungen i Babylon anfalla dem och döda deras unga män. Han förföljde dem till och med ända in i templet och hade inget förbarmande med någon. Även unga flickor och gamla män och kvinnor dödades. Herren lät kungen i Babylon utplåna dem fullständigt.

¹⁸ Kungen tog också med sig alla de både små och stora föremål som ännu fanns kvar i templet, och skatter från både templet och palatset.

¹⁹ Sedan brände hans soldater ner templet, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde som fanns kvar.

²⁰ De som överlevde fördes som slavar till kungen i Babylon och hans söner, och de blev kvar där ända tills perserna erövrade landet.

²¹ Allt det som Jeremia hade talat om inträffade, och landet måste vila i sjuttio år som betalning för de år då folket hade vägrat att hålla sabbaten.

⁴³ Nästa dag tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: Följ med mig.

⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos gick då för att söka reda på Natanael och sa till honom: Äntligen har vi funnit Messias, den man som Mose och profeterna talar om! Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.

⁴⁶ Nasaret! utropade Natanael. Kan något gott komma därifrån? Kom och se själv, svarade Filippos.

⁴⁷ När de närmade sig, sa Jesus: Här kommer en ärlig och uppriktig människa, en äkta israelit.

⁴⁸ Känner du mig? undrade Natanael.Jesus svarade: Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos fick tag på dig.

⁴⁹ Natanael svarade: Herre, du är Guds Son, Israels kung!

⁵⁰ Jesus frågade honom: Tror du allt detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så.

⁵¹ Du ska till och med få se himlen öppen och Guds änglar stiga ner och stiga upp mellan Gud och Människosonen.