Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud har befriat Israel
98 Sjung en ny sång till Herren, ja, berätta om allt det väldiga han gjort! För genom sin väldiga kraft och helighet har han vunnit seger.
2-3 Alla folk, som känner honom, vet att han har befriat Israel. Han har bevisat att man kan lita på hans löften. Han har fullföljt sitt löfte om att vara god mot Israel. Hela jorden har sett hur Gud har frälst sitt folk.
4 Därför brister jorden ut i lovsång och höjer glädjerop till Gud.
5 Sjung lovsånger och spela på harpor.
6 Blås i kornetter, och låt trumpeter och horn ljuda! Spela upp en jubelsymfoni inför Herren, vår kung!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri! Låt jorden och alla som bor på den jubla och ropa: Äran tillhör Herren!
8-9 Låt vågorna klappa sina händer av glädje! Låt bergen sjunga glädjesånger inför Herren! Han kommer för att döma alla folk med fullkomlig rättvisa!
5 Och nu, säger Herren, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, som gav mig uppdraget att ge honom hans folk Israel tillbaka och som har gett mig förtroende och kraft att utföra detta uppdrag:
6 Du ska göra mer än bara upprätta Israel åt mig. Jag ska göra dig till ett ljus för alla världens nationer så att du kan förmedla min frälsning också till dem.
Petrus och Cornelius
10 I Caesarea bodde en romersk arméofficer som hette Cornelius. Han var befälhavare vid det italienska regementet.
2 Han och hela hans familj ärade Gud och var mycket fromma. Han gav generöst pengar till välgörenhet och var en flitig bedjare.
3 En eftermiddag när han var helt vaken, ungefär klockan tre, fick han i en syn se en Guds ängel som kom emot honom.Cornelius, sa ängeln.
4 Cornelius stirrade skräckslagen på ängeln. Vad vill du, Herre? frågade han.Och ängeln svarade: Gud har hört dina böner och märkt din stora generositet.
5-6 Skicka nu några män till Joppe för att hämta en man som heter Simon Petrus och som bor hos garvaren Simon nere vid stranden.
7 Så snart ängeln hade försvunnit, kallade Cornelius på två av sina tjänare och en from soldat, som var en av hans personliga livvakter.
8 Han berättade för dem vad som hänt och skickade iväg dem till Joppe.
9-10 Nästa dag när de närmade sig staden, gick Petrus upp på husets takterrass för att be. Det var mitt på dagen och han var hungrig och väntade på att få något att äta, men plötsligt fick han se en syn och blev helt tagen av den.
11 Han såg himlen öppnas, och något som såg ut som en stor segelduk upphängd i sina fyra hörn och som sänktes ner till marken.
12 I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar som alla var förbjudna för judarna att äta.
13 Sedan sa en röst till honom: Slakta djuren och ät!
14 Aldrig Herre, svarade Petrus, jag har aldrig i hela mitt liv ätit sådana djur, för de är förbjudna i vår judiska lag.
15 Rösten talade igen: Säg inte emot Gud. Om han säger att något är rent, så är det rent.
16 Samma syn upprepades tre gånger. Sedan drogs duken upp till himlen.
17 Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Vad skulle han göra? Just då hade männen som sänts ut av Cornelius hittat huset och stod utanför porten,
18 och de frågade om det var där som Simon Petrus bodde.
19 Under tiden, medan Petrus ännu var omtumlad av synen, sa den helige Ande till honom: Tre män har kommit för att träffa dig.
20 Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.
21 Då gick Petrus ner. Jag är mannen ni söker, sa han. Vad är det ni vill?
22 Då berättade de för honom om den romerske officeren Cornelius: Han är en god och from man och mycket omtyckt av judarna. Nu har en ängel sagt till honom att skicka efter dig för att du ska låta honom veta vad Gud vill att han ska göra.
23 Petrus bjöd in dem och gav dem logi över natten. Dagen därpå följde han med dem, och även några andra troende från Joppe följde med.
24 Nästa dag kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.
25 När Petrus steg in i huset föll Cornelius bävande på knä framför honom och tillbad honom.
26 Men Petrus sa: Res dig upp! Jag är inte någon gud!
27 Då reste han sig och de samtalade med varandra en stund, och sedan gick de in i rummet där de andra hade samlats.
28 Petrus sa till dem: Ni vet att det är emot den judiska lagen att jag går in i ett icke-judiskt hem på det här viset. Men Gud har genom en uppenbarelse lärt mig att jag aldrig ska nedvärdera någon människa.
29 Därför kom jag så snart ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.
30 Cornelius svarade: För fyra dagar sedan bad jag som vanligt just så här dags på eftermiddagen då plötsligt en man klädd i skinande kläder stod framför mig.
31 Han sa till mig: 'Cornelius, dina böner har blivit hörda och Gud kommer ihåg hur generös du varit.
32 Skicka nu några män till Joppe och kalla hit Simon Petrus, som bor i garvaren Simons hus nere vid stranden.'
33 Därför skickade jag omedelbart efter dig, och jag är glad att du kom så snart. Nu är vi alla här inför Herren och väntar ivrigt på att få höra vad han har sagt till dig att du ska berätta för oss!
Petrus tal hos Cornelius
34 Då svarade Petrus: Jag ser nu mycket tydligt att Gud inte bara är intresserad av judarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®