Revised Common Lectionary (Complementary)

¹⁰ Låt mig tala om för er hur glad Gud har gjort mig! Han har klätt mig i frälsningens mantel och i rättfärdighetens dräkt. Jag är som en brudgum uppklädd för bröllopet och som en brud smyckad med alla sina juveler.

¹¹ Herren ska visa världens folk sin rättvisa. Alla ska prisa honom. Hans rättfärdighet ska vara som ett knoppande träd eller som en trädgård tidigt på våren, full av plantor som växer upp inför alla folk.

Jesaja ber för Jerusalem

62 Jag älskar Sion och mitt hjärta längtar efter Jerusalem! Därför ska jag inte sluta att be för staden eller ropa till Gud för dess skull, förrän den strålar av rättfärdighet och har upplevt sin frälsning.

² Folken ska se din rättfärdighet. Kungar ska bländas av din skönhet, och Gud ska ge dig ett nytt namn.

³ Du ska vara en dyrbar juvel i hans hand, och alla ska se dig. Du ska vara en strålande krona för kungars kung.

Lova Herren i himlen och på jorden

148 Lova Herren i himlen! Prisa honom i höjden!

² Lova honom, alla hans änglar, hela himlens här!

³ Lova honom, sol och måne och alla lysande stjärnor.

⁴ Lova honom, ni himlar som finns där ovan! Lova honom, ni dimmor högt ovan molnen!

⁵ Låt allt som han har skapat lova honom, för han gav order om att de skulle bli till.

⁶ Han gav dem för alltid deras plats. Hans befallningar kan aldrig upphävas.

⁷ Lova honom du jord och ni varelser i havens djup.

⁸ Låt eld och hagel, snö och regn, väder och vind, lyda honom.

⁹ Låt berg och kullar, fruktträd och cedrar,

¹⁰ vilddjur och boskap, ormar och fåglar lova honom.

¹¹ Låt kungar och folk med sina härskare och domare,

¹² unga män och flickor,

¹³ ja, låt alla lova Herren tillsammans. Han, bara han, är värd det. Hans härlighet är mycket större än jorden och himlen.

¹⁴ Han har gjort sitt folk starkt och gett det hopp. Därför lovar Israel honom, det folk som står honom närmast.Halleluja! Ja, lova Herren!

⁴ Men när den rätta tidpunkten kom, den tid som Gud hade bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en judisk kvinna, och är alltså själv underställd lagen.

⁵ Han skulle köpa oss fria som var slavar under lagen, så att han kunde adoptera oss som sina egna söner.

⁶ Därför är vi nu Guds barn, och han har gett oss sin Sons Ande så att vi nu med full rätt kan säga att Gud är vår älskade Far.

⁷ Nu är vi inte längre slavar, utan Guds egna barn. Och eftersom vi är hans barn, tillhör allt vad han äger oss, för så har han bestämt.

²² När tiden för föräldrarnas rening var över tog de med honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, så som det föreskrivs i Moses lag.

²³ Där har nämligen Gud befallt att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han överlåtas åt Herren.

²⁴ Samtidigt bar föräldrarna fram det reningsoffer, ett par turturduvor eller två unga duvor, som lagen föreskrev.

²⁵ Just den dagen var Symeon, en man från Jerusalem, i templet. Han var en god och gudfruktig man, fylld av den helige Ande, och han väntade ständigt på att Messias skulle komma.

²⁶ Den helige Ande hade nämligen gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, Guds utvalde kung.

²⁷ Och den helige Ande hade uppmanat honom att gå till templet just den dagen. När Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren enligt lagens bud,

²⁸ var alltså Symeon där. Han tog då barnet i sina armar och tackade Gud.

^29-31 Herre, sa han, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen.

³² Han är det ljus som ska lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.

³³ Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.

^34-35 Symeon välsignade dem, och sa sedan till Maria: Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.

^36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som hade profetisk gåva, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Asers stam. Efter att i sin ungdom ha varit gift i sju år, levde hon nu som änka. Hon var åttiofyra år, och hon lämnade aldrig templet, utan var där dag och natt och tjänade Gud genom att be och fasta.

³⁸ Just när Symeon samtalade med Maria och Josef kom hon dit, och hon började tacka och lovprisa Gud. Hon berättade öppet för alla som väntade på Jerusalems befrielse att Messias hade kommit.

³⁹ När föräldrarna hade gjort allt det som Guds lag föreskrev, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.

⁴⁰ Där växte Jesus upp, och han blev känd för att vara ovanligt förståndig för sin ålder. Och Guds välsignelse vilade över honom.